Say it all over again

Jag håller på att svara på era frågor gullisar men det tar längre tid än jag trodde. Jag måste ungefär fundera på varje fråga i tio minuter och sen skriva världens längsta svar. Men jag tänkte att jag kan skriva ett helt asieninlägg för det var så mycket frågor om det. Och så har jag ett inlägg med resten av frågorna. Så fort jag är klar. Det finns liksom inte så mycket tid nu när det är sol och bäst i världen hela dagarna. Nu i helgen har alla som bor i andra städer varit hemma och det har varit hur kul som helst att träffa alla. Och igår så kom Bella, Linda, Petra, Hanna och Sofia hit och vi satt på min altan i typ 5 timmar och drack rödvin och snackade om allt. Idag har jag hängt med Petra på altanen, myst runt på stan med Jonna och Sara, så himla fint. Och sen hem igen och hänga mer med Petra, vi gjorde vääärldens bästa kaffe cool. Starkt kaffe, mjölk, gammeldags vaniljglass, is och kanel och så mixar man. Fast vi drack en halvliter var och fick jätteont i magen. Det var värt det. Runt fem kom Fia, Linda, Emelie, Sofia och Hanna också och så gjorde vi klyftpotatis, sallad, grillade kyckling, majskolvar, champinjoner, grillspett och åt det med massor av sås och potatissallad också. Mat är det bästa som finns. Jag vet att jag har skrivit att allting är bäst i världen men jag är liksom helt glad över att det är så fint ute så man kan göra roliga saker istället för att sitta inne och deppa ihjäl. Iallafall så plockade vi undan all mat och gjorde kaffe och pratade om resan, killar som är dumma i huvudet, roliga historier från barndomen och annat viktigt. Emelie åkte hem och Sofias Markus kom dit. Vi drack kaffe och åt glass och spelade sen Pratmakarna. Och sen kom Frida!!!! Hon kom direkt från Stockholm och då kändes det verkligen som att alla äntligen är hemma. Superdupermys. Vi spelade klart och mitt lag vann för vi var så jäkla bra. Lite mer kaffe och sista ciggen och sen åkte alla hem. Nu ligger jag i min säng och typ tänker. Som jag alltid gör när jag är själv. Har sovit ensam i fyra nätter nu och det känns konstigt. För att jag har sovit med Petra och Frida varje natt i tre månader och sen vägg i vägg med mamma och pappa. Så nu finns det så mycket utrymme att fylla med dumma tankar. Ni vet, man drar iväg med någonting som var så litet från början, som ett litet frö och så är tystnaden så stor att fröet har plats att bli lika stort som magsäcken och hjärtat och hjärnan är tillsammans.
Strunt samma, imorgon händer roliga saker igen som kommer utplåna det där satans fröet.

Mental image


Just like flies

Ja nu var det söndag men det känns som en lördag. Eller jag vet inte. Det är sol och typ 30 grader på verandan där jag har suttit i några timmar nu. Är helt slut nu. Kan bero på att jag är dödsbakis också. Har äntligen hittat mitt påskägg också! Mamma hade gömt det innan dem åkte och jag har letat och letat och letat och så låg det under min säng. Men jag kan ju dra helgen för er om ni är intresserade.
I fredags cyklade jag med Hanna och Petra upp till Kvarnberget där Fia bor. Där var Fia, Emelie, Sofia, Tanya, Gällivare, Marcus, Andreas osv. Antonia kom dit en sväng också och Bella anslöt sig. Det var hur mysigt som helst. Vi satt ute och drack rosé ur plastmuggar. Sen åkte vi ner på stan och hamnade såklart på Etage. Det var gratis inträde dock. Men vi hade kul, mest för vi var så många tror jag. Jag, Petra, Hanna och Bella gick lite innan två och vi snackade om hur drygt det skulle vara att ramla ner för trapporna där för de är så branta. Och sen ramlar Hanna och glider ner en hel trappa. Vi höll på att dö. Sen hjälpte vi henne ner och gick till Maestro och efter ett tag kom jag och Hanna överens om att vi skulle dela på en pizza. Så hon går in och handlar och kommer sen ut med pizzan i två delar och med två lådor. Hon lägger över min bit i en låda och när hon ska stänga sin låda så tappar hon ut pizzan och den hamnar upp och ner på marken. Här skrattade jag om möjligt ännu mer. Så det blev tyvärr ingen pizza för Hanna. Vi kom fram till att det helt enkelt var meningen. Sen cyklade jag hem och åt min pizza och somnade som en stock.

Lördagen började med att mamma ringde och sa hejdå från Arlanda. Jag somnade om och vaknade runt ett och mådde sådär. Åkte ner på stan och köpte födelsedagspresent till Madsine, som jag skulle till på kvällen för att fira hennes 25årsdag. Och tog en kaffe i parken med Anders. Sen cyklade jag hem och gjorde mig i ordning trots att jag var aptrött och kände mig så himla ful. Kunde inte bestämma vad jag skulle ha på mig så jag cyklade hem till Hanna med tre olika alternativ. Men det slutade med att jag lånade en kjol av Hanna. Sen gick hon, jag och Marcus hem till Hasse där kalaset skulle hålla till. Där var det massa folk och vi tog plats i soffhörnan och hade det hur bra som helst. Drack öl och gin&tonic, minglade lite (haha), nibblade på ostar, minipizzor, oliver, vindruvor osv. Och snackade. Tiden gick sjukt snabbt för helt plötsligt var klockan elva så jag, Hanna, Marcus och Hannas bror gick till Pitchers. Hällde i mig två white russians (älskar) och en öl. Vi gick tillslut till Victuscella och tittade på lustiga människor. Det är tydligen okej att ha keps på sig inne där, förstår mig inte på folk. Vi drack lite mer white russian och öl och cider och sen fick en vakt säga till oss att dra för de skulle stänga.
Då gick jag, Hanna och hennea bror hem till henne och slocknade. Marcus drog på efterfest och droppade in runt sex i morse. Sen sov vi alla till halv tolv. Då mådde jag inte bra. Men jag cyklade hem iallafall och dog inte, även om det kändes så.

We feel it before we say it


Takes me to the moon or something cheesy like that


It is a ice-cream world

Igår var en ganska fullspäckad dag. Jag gick upp rätt tidigt och gjorde en paj, duschade och klädde på mig, sen kom mamma hem och vi käkade lunch och efter det dök pappa upp och vi åkte iväg mot Eskilstuna. Och åå det var så himla bra. Jag älskar att åka någonstans. Solen sken och jag hade köpt en kopp kaffe och så läste jag en tidning och min bok och åt Dumle. Bäst. Vi kom iallafall fram runt fyra och började göra påskmat med morfar. Moster och en av mina kusiner kom och så käkade vi UTOMHUS. Så sjukt. Fast sen började jag frysa så vi gick in och åt min paj och drack kaffe. När vi skulle åka till en annan av mina kusiner var jag tvungen att åka till tåget istället. För jag skulle åka till Uppsala. Så jag sa hejdå till alla och satte mig på tåget. Vilket också var fiint. För då kunde ja läsa ut min bok, skriva lite och lyssna på musik. Jag skulle alltså till Uppsala för att bli upphämtad av Hanna för att sen åka till Arlanda och säga Välkommen hem till Petra och Frida, och sen ta med oss Petra hem. Jag och Hanna hittade varandra i Uppsala och så åkte vi till McDonalds och handlade färdkost. På Arlanda hamnade vi otroligt nog precis bil-i-bil med Fridas mamma, hennes kille och Fridas syrra så vi gick i samlad trupp för att ta emot dem. Men så visade det sig att vi alla var på fel terminal och planet hade redan landat. Så vi fick lov att springa tillbaka till bilarna och åka till en annan terminal. Och då hade vi såklart missat utgången. Men vi fick kramakramakrama iallafall. Det kändes som hemma. Men så var jag ju tvungen att säga hejdå till Frida igen för hon skulle stanna i Stockholm. Och så kom Bella som skulle åka med oss till Falun. Vi fyra hade en riktigt fin resa hem då Petra pratade och pratade och pratade. Jag var så fruktansvärt kissnödig och Bella var hur törstig som helst så större delen satt vi bara och letade efter en mack. Det tog två timmar innan vi hittade en. Och runt tre på natten var vi hemma i Falun igen och jag hoppade av på Blindgatan och gick upp och la mig och sov. Nu är jag ensam hemma i mer än en vecka. Det känns så jävla skönt.
Nu ska jag svara på alla fina frågor och sen lägga upp dem här senare idag. Puss!

And then i decide that i will be fine


Your last words


Thank god

Men idag kommer ju bli världens roligaste dag kanske endå. För först ska jag baka en ananaskaka sen ska jag packa och göra mig klar och så åker jag till Eskilstuna med mamma och pappa. Där hoppas jag att vi ska gå på loppis men har ingen aning om någonting är öppet. På kvällen käkar vi påskmiddag och så ska jag ta mig till Arlanda via bil med Hanna eller tåg. Vet inte riktigt än. Iallafall så ska jag stå där efter elva och krama mina två resekamrater som äntligen kommer hem. Sen ska vi ta med oss den ena hem, den andra ska stanna i Stockholm under helgen. Det känns fint iallafall. OCH så ska jag svara på alla fina frågor. NI ÄR BÄST!

Gör vad du vill i så fall

SNÄLLA, det känns som att jag är tråkig! Det känns som att ni sitter där vid era datorer och ba: "EHHHHH kan hon skriva om någonting roligt någon gång elleeeer?". Och ja. Det vill jag ju. Så DÄRFÖR tänkte jag att någon/några/alla kan ställa en fråga (eller helst typ tio) om vad som helst så kan jag svara på det. Alltså VAD som helst. Jag skulle bli så himla glad då. Puss!

Ja jag blöder



Ibland (ofta) kommer det sorg in i mig utan förvarning, bara PANG. Och så frösvinner all ork och jag måste ligga någonstans med en filt på mig för det gör ont. Alltså ONT i kroppen, som om jag hade ramlat på bröstet så jag tappat andan och fått blåmärken och skrubbsår över hela kroppen. Det finns så mycket olöst sorg i mig som jag inte riktigt vet vart den kommer ifrån. Och jag vet inte hur man får bort den. Jag vet inte hur man får bort det onda. Hur fan får man bort det onda?

A new error


The only one


Someone somewhere

Det är den känslan man får när man reser någonstans,
lämnar någonting bakom sig, något som tog för mycket
jämfört med vad det gav

Det är den känslan man får när man äntligen är framme någonstans,
en plats man aldrig vart på, men som endå känns mer hemma 
än någon annanstans

Det är den känslan man får när man tittar på någon ny.

COME AND TAKE ME ON A PERMANENT VACATION


Nothing to say

Nu har jag ätit så fruktansvärt mycket tsatsiki att det svider lite i munnen. Men det var det värt. Och så åt jag paj och sallad och thaisoppa och så. Gott. Dagen har varit himla bra förutom att jag har varit döds-bakis. Igen. Vaknade ganska sent men det gjorde inte så mycket. Åt lunch direkt med mamma, pappa och Erik ute i solen och sen chattade jag med Petra. Klädde på mig första bästa och gick ner till Kvarnparken med en kopp kaffe. Där mötte jag Sofia och så satt vi där och snackade om ditt och datt någon timme. Efter det gick jag hem och såg på några avsnitt av My so-called life. Har snart kollat klart på alla avsnitt. För andra gången. Ja och sen kom Sofia hit igen och vi såg dokumentären om Robyn. Det var egentligen meningen att jag skulle på bio med Hanna senare men varken hon eller jag var i rätt humör. Så vi bytte dag. Nu har jag alltså käkat och ska sätta på en film och dö lite. Orkar inte riktigt tänka på någonting idag så jag sätter på högsta volym på musiken och ser på någonting konstant för att dämpa det där mörka onda som gör sig påminnt titt som tätt de senaste två veckorna. Det är inte rättvist. Jag har mått så dåligt de senaste åren att det faktiskt borde räcka nu. Någon annan kan få ta över den här ångesten ett tag så jag kan få andas ett par minuter iallafall. Få känna lugn. Men istället sätter jag på hög musik. Så länge.

If it falls apart

Jag sover i vanliga fall på sidan, i framåtstupasidoläge, och ligger kvar så tills jag vaknar på morgonen. Alternativt att jag har rullat över till andra sidan och ligger likadant fast spegelvänt. Inatt vaknade jag dock på mage, jag var helt dåsig och förvånad och helt plötsligt inser jag att jag inte vet vart min vänstra arm är. Jag blir fullkomligt livrädd och försöker röra den men den finns inte. Tillslut hittar jag den under mig själv och den är helt livlös. Jag känner på den men det känns bara som deg. Jag blir helt svettig och är gråtfärdig. I mitt halvt sovande tillstånd tror jag att jag aldrig kommer få tillbaka känseln. Jag får liksom inte kontakt med min arm och den bara hänger där som en död lem. Jag är nära till tårar när jag tillslut börjar få tillbaka känseln i fingrarna och kan känna med den igen. Sen somnar jag om. När jag sen vaknar på morgonen sitter oron kvar och det har den gjort hela dagen. Det känns som ett trauma. Och nu tycker jag helt plösligt mycket mer om min vänstra arm än jag har gjort tidigare. Det känns som att jag måste hålla koll på den och se till att den hela tiden rör på sig. Det är skitjobbigt.

I don't ever want to be here


You bring it all back to me


Death of your despair

Igår sa en kille såhär:
"Du Stina, du vet förut när vi gick i samma korridor i högstadiet så tänkte jag jämt att du skulle verkligen bli skitsnygg någon gång i tiden. Och nu är du ju det! För då var du liksom helt okej men nu är du ju verkligen snygg."
Visste inte riktigt om det var en komplimang. Men det känns ju bra att man iallafall inte blir fulare med tiden.

I wish nothing

Ja, man blir helt såld. Och jag tänker bara en till. Och sen en till. Och sen kanske en till. En liten.
En trekant av något slag, funderar på deathly hallows triangeln för att också hylla min kära Harry. Och en fågel, för att det är det finaste jag vet. Ungefär. Och en text, med det finaste ordet som finns. Men det får ni inte veta nu. Och sen kanske ett papperhusflygplan. Hur fint är inte det? Och ett litet hjärta kanske. Och ett ankare. Herregud ni ser ju hur jag håller på.

Still night, still light

Idag har jag varit så jävla effektiv. Jag har sökt tre jobb, sökt kurser och rensat lådor. Gått på stan med Fia och Sofia och fikat på kopparhatten, utomhus! Ikväll ska jag hem till Antonia och dricka vin. Är så peppad. Ska dricka en hel flaska rödvin för att ta igen de tre månader jag inte har druckit en droppe vin. Gott. Elin, Elina, Sofia och Fia ska också vara med och vi ska bara prata och prata och prata för det har vi inte gjort på så länge.
Innan dess ska jag äta hemmagjord pizza (med vin hehe) och sätta på mig någonting kul. Ses då.

Nobody can say goodbye


You don't want to be alone

Dagens humör: Bra, är pepp och glad.
Dagens mående: Är lite hes av någon anldning men annars frisk som en nötkärna
Dagens borde: Uh, söka jobb. Men det gör jag ju i för sig.
Dagens frisyr: Otvättat. Hästsvans.
Dagens smink: Mascara och rouge.
Dagens klädsel: Jeansklänning, strumpbyxor, knästrumpor och en kofta.
Dagens favoritlåt: Den här har jag lyssnar på hela dagen
Dagens hatlåt: Den som heter någonting baksmälla-någonting med September. Så fruktansvärt dålig.
Dagens planer: Fixa här hemma, hämta min telefon, käka med mamma och hänga med Sofia.
Dagens vill ha: Pengar. Och en Mac. Men det hade jag kunnat köpa för pengar, så pengar alltså.
Dagens längtan: Att åka någonstans. Helst långt bort men Stockholm hade också varit fint.
Dagens beroende: Kaffe. 
Dagens tråkigaste: Att göra praktiska saker. Dör verkligen.

Godis mitt i veckan ser jag

Jag är glaaad. Jätteglad. För jag har fått veta att min mobiltelefon är i trygga händer och att jag får tillbaka den idag. Det är som att livet har mening igen. Efter 7 dagar utan telefon. Jag har dött och återuppstått. Och så har jag pratat lite med Jonna, i för sig på facebook-chatten men vi bestämde att hon ska ringa imorgon. Och sen kommer hon hit nästa helg. Och det gör Sara också! Och det gör Petra och Frida också! Och mina föräldrar åker bort så jag kan ha fritidsgård här hemma. Så fruktansvärt bra. Nu ska jag dricka kaffe ute på altanen. Och sen kanske, bara kanske, gå ut och göra någonting. Men förmodligen lär jag stanna inne och söka jobb. Jaja, jag är glad endå. Puss!

There is a piece of something in my heart


Dress up in you

om du var tvungen att bara klä dig i en färg, vilken skulle det bli i så fall? (svart räknas inte)

då jag skulle förmodligen säga grått. gud vad tråkigt. jag säger rosa istället.


vad skulle du aldrig bära i klädesväg?

typ cityshorts. eller nätlinne.


hur skulle du beskriva din stil?

jag vet inte riktigt, jag tänker inte så mycket. jag tar bara på mig saker jag tycker är snyggt. men jag brukar alltid tänka i kontraster. om jag har svart vill jag ha någonting i en stark färg till det eller något stort smycke. om jag har på mig en grabbig tshirt så har jag något kvinnligt till den som till exempel högklackade skor, läppstift eller liknande.

 

vilken är din favoritfärg?

förutom svart gillar jag lavendellila, mintgrön, röd och alla nyanser av brunt. och plommon. och allt som är glittrigt i stort sett. och nu har jag tydligen börjat gilla gult.

 

favoritklädesplagg?

väldigt länge har jag verkligen tyckt att mammas mörkbruna mockakjol från 70talet är det finaste som finns men nu gillar jag alla mina stora tshirtar från thailand.


gillar du stora eller små trosor?

någonting mittimellan.

 

favoritaffär överhuvudtaget?

pingstkyrkans loppis i eskilstuna.

 

snyggaste mannen? snyggaste kvinnan?

jag svarar alltid adam brody på den frågan för det är och kommer alltid vara sant, fast nu delar han första platsen med heath ledger och joseph gordon levitt också. världens vackraste kvinna är ironiskt nog zooey dechanel. och så tycker jag att alma helgesson är sjukt snygg.

 

favoritplagg?

klänning så klart.

 

om du skulle designa ett par egna skor, hur skulle de se ut?

det skulle nog vara ballerinaskor i mocka. i alla färger i världen typ.


favoritoutfit?

klänning, strumpbyxor och kofta.


vart handlar du helst kläder?

helst bara second hand. i falun blir det oftast på röda korset eller bra begagnat men jag brukar se till att handla kläder mest när jag är i andra städer. numera handlar jag inte kläder överhuvudtaget av den enkla anledningen att jag inte har några pengar. haha!


favoritaccessoar?

något enkelt. typ guldkedjor eller en fin klocka. alternativt en fin väska som glittrar eller gör något annat kul.


vad använder du helst för skor?

sköna. alla sorters tygskor och mina kängor.


hur gör du i ordning ditt hår?

jag gör i stort sett aldrig i ordning mitt hår. jag borstar det en gång varannan dag ungefär.


vad har du haft för stilar?

haha å. i låg- och mellanstadiet var jag den vanliga jeans och tshirt tjejen som handlade alla kläder på jc. fast jag hade en del plagg som var liksom konstiga men som jag älskade i smyg. i sjuan var jag vanlig, försökte smälta in så mycket som möjligt. i åttan fick jag dille på randiga tröjor, rosa tyllkjolar och strumpbyxor i konstiga färger. och miljoner pins. i slutet av nian och början av ettan började någon kortvarig förvirrad fjortisperiod då jag köpte små klänningar och toppar på vero moda och ginatricot i samband med att jag festade så fruktansvärt mycket. det hörde till av någon konstig anledning. men i slutet av ettan tycker jag nog att jag började hitta till den stilen jag har nu. vad det nu är för stil.


vem tycker du klär sig snyggt?

jag tycker om hur tjejerna i sahara hotnights klär sig. och typ michelle williams och peaches geldof.



Could have had it all

Saker som jag har skrivit ner men insett är skittråkiga:
1. Jag har känt mig konstig idag. Jättekonstig. Gör det fortfarande. Och jag tror det var för att jag gick ner på stan för första gången och tittade i affärer. Jag mådde skitdåligt och fick ångest. Vet inte om det har att göra med att jag inte kan köpa någonting eller för att det känns så jävla normalt. Jag är knäpp. Det kanske är någonting annat. Kommer ihåg för ett par år sedan så började jag hyperventilera lite då och då när jag var på stan. En gång när jag var med Jonna fick jag lov att sätta mig på golvet mitt inne på HM för jag fick panik. Det var ungefär så det kändes idag. Så jag ska sluta gå på stan. Iallafall för att kolla på kläder.
2. Jag har börjat störa mig på människor som säger tokigt. "Det där var väl för tokigt". Dör.
3. Kvällens aktivitet var att rensa en jättestor låda som var full med tidningar, papper, brev, utklipp, skolarbeten, viktiga papper, skivor, böcker och broshyrer som har legat under min säng sedan medeltiden. Det var endå ganska roligt. Hittade saker jag hade letat efter och glömt. Till exempel en skiva jag hade döpt till: "ingen aning om vad det är med det låter fint" och en bok med drömmar jag skrev ner under en period. Och så slängde jag så jävla mycket skit. Så nu behöver jag inte ens den lådan. Yey.
4. Jag bakade en paj igår, den blev skitgod. Det var bacon och ost i den.
5. Åt jordgubbar med grädde för en stund sedan. Jävligt överskattat.
6. Mamma och pappa kom hem från en promenad och sa att jag borde söka jobb på systemet för att "det skulle väl passa dig". Och de var helt allvarliga. FML.
7. Känner mig lite som en besvikelse. På många olika plan.

Everything is perfect now

Det här är min bästa låt.


(Jag har tänkt på det här med "världens bästa låt". Man lär ju ha en sån och jag har för ett tag sedan kommit fram till vilken min är. Och därför har ni ju rätt att veta vilken det är. För ni är mina bästaste bästa läsare.
Man måste ju ha en del kriterier när man ska välja låt. Och jag tänkte att först och främst måste det ha gått minst ett år sedan man hörde låten första gången. Annars finns det en risk att det bara är en crush, inget som håller i längden alltså. Sen måste låten kännas i magen, trots att man har hört den tiotusen gånger. Och den måste funka dygnet runt. Att sova till, att gå till, att sminka sig till, att städa till osv. En favoritlåt behöver inte vara en låt man kan dansa till har jag bestämt. För dansmusik är oftast musik som kommer och går. I mitt huvud alltså. Du får självklart ha vilken favoritlåt du vill. Mina kriterier är bara för mig. En favoritlåt behöver ingen förstå. Och egentligen behöver den inte ha någon förklaring, men nu hade jag ju en sån. Så därför fick ni den. Här är den iallafall.)

Jag hörde att dina drömmar gick i uppfyllelse

FAVORIT-
Dryck: Kaffe och Cola
Band: Just nu, The radio dept
Film: Alla Harry Potter
Musik: Plingplongindiehouse
Årstid: Precis i början av sommaren
Högtid: Jul måste jag säga endå
Bok: Har just läst Fördjupade studier i katastroffysik av Marisha Pessl och den var superbra
Djur: Enhörning
Sak: Nu när min mobiltelefon är borta måste jag nog säga min Ipod
Plagg: Höga jeansshorts
Dag: Lördag
Ställe: Tycker om att vara hemma hos mina vänner, det är tryggt och fint och så
Frukt: Mango
Egenskap: Rolig
Plats i världen: Phi Phi
Superhjälte: Batman
Godis: Vit choklad
Färg: Att titta på: Grönt Att ha på sig: Svart
Aktivitet: Hångla

Lägger dig på en macka

Idag gick jag med i världens bästa facebook-grupp.

Du befinner dig i mörker

Jaha, måndag. Den har inte givit mig så mycket. Mer än kanske 15 koppar kaffe. På rillen. Börjar tro att jag har ett problem. Mer då? Jag gick ner på stan. Själv. För jag har ingen telefon så jag kan be någon möta mig. Men ja, jag gick i typ tre affärer och sen var jag på biblioteket ett tag. Dock utan mitt lånekort så det var inte så givande. Sen gick jag till Streetcorner och Anders bjöd på kaffe. Efter det gick jag till Hanna och satt i hennes soffa en timme eller så. Hämtade mina saker som jag hade glömt där och gick sen hem, det var vår. Åt middag och tittade på My so-called life. Gjorde mer kaffe då och drack några koppar. Pysslade med några tröjor och tittade på Project runway, Bachelorette och Superstylisten Jonas. Och nu sitter jag kvar i soffan och tittar inte på någonting. Är trött och irriterad. På vad vet jag inte riktigt. Ska ta itu med det imorgon. Känns som att jag fortfarande är jet-lagad. Det är inte möjligt. Buäh nu ska jag låta er vara. Puss!

Don't get lost in heaven

Det är 18 grader utomhus, förstår ni? Så därför måste jag gå ut, ungefär just nu. För exakt tre år sedan var jag 17 år och såg ut så här. Så nu vet ni det.

Shut up and let me go

Badkarsscenen ur the Runaways. Vet inte riktigt varför men jag tycker den är typ det vackraste. Försökte hitta ett klipp men det finns inget. Så ni borde helt enkelt se filmen så ni vet vad jag snackar om. Man vill liksom också bada i dimmigt vatten och röka cigaretter och se så där knarkig ut.

Until the end starts

Jag är inte tjejen som i vanliga fall gillar powerballader. Det vet ni. Men den här låten är liksom inte riktigt så. Den har en sån där gräva-in-sig-i-själen-effekt på mig och man bara gråter och gråter liksom. För man föreställer sig att ens livs kärlek har gift sig med någon annan, och det hade ju varit förjävligt eller hur? Så listen and weep people.


I wanna do bad things to you

Ja, om jag hade haft pengar och om det hade vart skitvarmt imorn så hade jag kanske gått ut så här. Men nu är jag arbetslös och det blåser utav bara helvete ute så det går ju inte. Har föresten börjat fundera på att inte köpa ett enda klädesplagg på ett år, 12 månader, 365 dagar. Jag såg en kvinna på Efter tio med Malou som hade gjort det och jag blev typ taggad på att prova. Det verkar kul. Jag skulle säkert bli jättekreativ och få perspektiv. Och spara pengar. Jag har ju endå inga pengar så jag ser inte riktigt vad jag skulle förlora på det. Men jag måste nog fundera lite mer.

Time for reasons

Ja här sitter jag i min säng och gör ingenting. MEN med snedbena! Det är inte varje dag jag är så avancerad. Det känns dock fel, har alltid alltid annars mittbena så nu känner jag liksom mitt hår hela tiden och känner att det ligger fel. Mitt huvud blir i obalans. Men jag försöker vänja av mig, snedbena är ju också fint. Och när jag sa att jag inte gör någonting så ljög jag såklart. Det är i princip omöjligt att inte göra någonting. Jag gör massor av grejer. Jag skrev nyss i min röda skrivbok, den boken där jag bara skriver ner små ord och meningar som gör skitont. Jag kan inte läsa i den boken för jag börjar gråta. Jag skriver bara ner det värsta man kan tänka sig. För att ha kvar till någonting i framtiden liksom. Och så håller jag på att hitta ett klipp på youtube men lyckas inte. Läser två olika bloggar. Lyssnar på musik. Funderar på om jag ska poppa popcorn. Bestämmer att jag ska gå ner aaaaaalldeles strax och göra popcorn. Och kanske te. Tittar på en bild jag har sparat på datorn på en tjej med en snygg frisyr, den är liksom en fläta som är helt tovig och stor och som går tvärs över huvudet. Det är en sån fläta jag vill ha men som jag inte kan göra på mig själv. Och jag känner ingen mer än mig själv som kan göra en inbakad fläta. Så jag har liksom målat in mig i ett hörn. Annars har jag precis sparat en lista-grej som jag ska lägga upp här lite senare. Sånt är ju alltid lika roligt. Nej ja nu är det väl dags för popcorn alltså.

Any time zombie boy, any time

Just nu tycker jag att det här är det snyggaste, mest inspirerande och häftigaste jag har sett. Det heter Rick Genest.



Dog is dead

Idag är jag bakfull och lyssnar på Yann Tiersen. Och sen kom mamma hem från Stockholm med en mascara och knästrumpor. Att hon alltid vet vad man behöver. Och sen pratade vi bort allting jag har haft ångest över. Så nu är jag lite lättare igen. Har min kamera hos Hanna så jag kan inte fota mina Thailandskläder än tyvärr.
Men jag kan berätta vad jag gjorde igår. Hela förmiddagen gjorde jag bara duktiga saker som att gå upp tidigt, äta en bra frukost, ta ur disken ur diskmaskinen och fylla på med odiskad disk, sortera tvätt, städa på mitt rum, skriva en att-göra-lista och sen laga lunch. Efter lunch gjorde jag inte så mycket mer än att titta på tv och duscha och sminka mig. Hanna hämta mig runt halv sex och så handlade vi godis, mat och citroner på Ica Maxi och drog hem till henne. Anders kom dit och sen satt vi och drack cider/vin/öl och hade det trevligt i slow motion kändes det som. Sen plockade jag fram tequilan och då gick allt plötsligt lite snabbare och vi hade jättemysigt. Och lyssnade på fin musik och sånt där. Vid tolv drog vi på oss jackor och skor och gick mot stan. Tyävrr kom Anders inte in på Etage men jag och Hanna dansade lite åt honom också. Just dansandet var skitroligt men det andra var tyvärr inte så kul. Vi gick innan klockan två för Hanna mådde skit, ska aldrig tvinga i henne tequila igen. Sen mötte vi upp hennes fästman och gick mot stan och jag gick hem. Men det var kul endå.

(Ungefär så här tycker jag att Yann Tiersen låter.)

Never was smart with love

Barabara Palvin. Fin!

Never mind

Vet inte hur det kommer sig, men jag vantrivs. Jag känner mig inte riktigt som hemma. Som att jag bara hälsar på. Och den gör ont i mig. Jag vill ju endå känna att det här är hemma, jag vill tycka att det här är så jävla bra. Men jag kommer på mig själv hela tiden med att känna som att jag bara är på besök. Att jag ska hem sen. Hem till att bo i ett stökigt sandigt hotellrum med kläder överallt. För att jag älskar det. Och för att jag inte vill något hellre. Det är så konstigt. Jag var ute idag, på etage. Av alla ställen. Och det kändes så klart helt främmande, kändes som att jag aldrig hade vart där förrut. Sen träffar man samma gamla människor och inser att ingenting någonsin förändras i den här staden. Och på ett sätt är det tryggt och fint. Känns som att jag skulle kunna vara borta i flera år och det skulle se likadant ut när jag kom hem. Och på ett sätt känns det sorgligt. För ingenting är nytt eller spännande eller kul. En kille tog mig på rumpan och jag ville gråta ungefär. Sen när jag gick hem själv mötte jag en kille som sa "Oj du vackra! Med fina ben, följ med oss" och den vanliga jag hade velat slå han på käften, givetvis hade jag aldrig gjort det, men jag hade tänkt det. Istället tänkte jag bara att jag helst av allt hade velat följa med han bara för att göra någonting annorlunda. Men jag gick hem, drack lite vatten och la mig här. Jag är inte ledsen. Det känns bara inte som att det är menat att jag ska vara här. Nu.

Don't be afraid, you have just your eyes closed


Someone like you

Jag vet inte vad jag letar efter. Har ingenting att jämföra med. Och det är därför jag lurar mig själv så lätt.

Det handlar inte om dig

Shit alltså. Idag fick jag snacka med båda mina små duvor som är i Asien och det kändes fint men om det var möjligt så saknar jag dem ännu mer nu. Petra verkar dock vara i helvetet fast i solen. Måste ha hem dem nu. Fast det positiva är väl att det är bara två veckor kvar.
Annars har jag det jättejättejobbigt för jag har ingen telefon och vill dö. Ungefär. Och jag får inte tag i mamma för hennes telefon fungerar inte och hon är i Stockholm, så jag ringer Erik och han vägrar svara i sin telefon. Så jag har panik. Kan inte smsa någon eller fråga någon om råd. Vilket jag verkligen är i behov av just nu. Faktiskt.
Usäcsjakfhdfj sen ska jag iallafall fika med Hanna och det ska bli mys och vi kan snacka Langkawi-minnen och annat kul. Och sen kanske jag ska grilla med lite gulliga människor, om det inte är för kallt. Och om jag inte känner mig för sjuk. Eller trött. Puss.

Antonia äter pommes

Det här är en alldeles fantastisk bildserie som jag alltså väljer att kalla "Antonia äter pommes".

Här i närheten

Ja så här ser mitt rum ut nu och på sista bilden ser ni hur glad jag blev.

Doing alright

Här är min jordglob, min tatuering och några hårfärgsfläckar på min arm.

If you really want to

Räven undra hur jag såg ut i håret och ärligt talat ser det helt enkelt ut som det alltid har gjort. Haha. Nej men typ. Här är en riktigt dålig bild iallafall. 



JAG GÖMDE MINA DRÖMMAR PRECIS DÄR DIN AXEL BLIR TILL HALS





A place called reality

Det finns nog ingenting som gör mig mer stressad än att inte ha sin telefon. TÄNK om kungen skulle ringa mig idag och verkligen behöva någonting? TÄNK om någon av mina vänner håller på dö och ringer sitt sista samtal till mig och jag inte svarar? TÄNK om någon ringer från världens coolaste jobb och vill anställa mig? TÄNK om någon ringer och tänker berätta någonting jättespännande och hemligt om någonting som jag sen aldrig någonsin kommer få veta om? Ja. Sånna grejer sitter jag och tänker på BARA för att jag inte har min telefon här en meter ifrån mig.

And those were the days of our lives

Ååå idag har det varit en så himla bra dag! Jag vaknade som vanligt runt åtta och drack kaffe, åt frukost och tittade på nyhetsmorgon. Känns som att jag matar om det dag efter dag. Och sen smsa Antonia och undra om jag skulle med på ikea och självklart var jag på. Sen hämta hon och Fia upp mig och så drog vi iväg i strålande solsken. Sen gick vi runt och strosade på ikea och valbo och satt sedan hur länge som helst och skrattade ihjäl oss på McDonalds. Det kändes ungefär exakt som i fyran så jag, Fia och Antonia umgicks jämt jämt jämt. Vi bestämde att vi skulle ha inflyttningfika hos Antonia sen, eftersom att hon har flyttat in i typ världens mysigaste lägenhet mitt i stan och för att det var megafint väder. Så när vi kom till Falun köpte vi mjölk till kaffet och gick upp till Antonia. Blev helt lyrisk över hur fint det var där inne, ljust och breda fönsterbräden som man kan sitta i och helt nyrenoverat och finaste utsikten. Vi gjorde kaffe och satte oss ute i solen med damsugare och chokladfingrar. Vi satt och pratade om gamla minnen och annat roligt som gjorde att jag skrattade så jag fick ont i magen. Sen gick vi in igen och såg på filmer på min mobil från resan och pratade om resan och om allt som har hänt hemma. Dvs. Inte så mycket haha. Fast jo Antonia har ju tagit körkort och flyttat till en fin lägehet, det är inte dåligt. Sen är det ju bara bra att Fia har stannat precis som hon är och ska vara. För det är så hon är som bäst.
Nu, eftersom att jag har blivit så van med att lägga upp bilder, så kommer lite bilder från dagen.

Här fotar jag tavlor medan Antonia letar efter tavlor att ha i vardagsrummet. Fia letade nog efter en lampa vid detta tillfälle.
Här står jag och fotar mig själv bland speglarna. I en röd tröja, inte en rosa. Viktigt.
Antonia letar fortfarande tavla.
Hon hittade tre i en och samma förpackning som jag fick äran att bära omkring på. Nu tittar vi på någonting att ha i hennes glasbord.
Här hittar vi någon slags plastblommor i ljusgult som Antonia bestämmer sig för. Två pack till och med.
Fia hittade en sten som man gärna kan ge bort till någon i present.
Jag spatserar omkring med Antonias tavlor.
Här säger vi "yes!" för vi har hittat en spegel som Antonia skulle ha.
Sen tog vi bilen över till Valbo, det är cirka 30 meter ifrån Ikea.
Efter att ha gått i två affärer ville vi äta istället. Men jag hann handla två saker som ligger i påsen där, ni får se vad om ni går lite längre ner.
Här är en helt vanlig närbild på Fia. Ingenting konstigt med det.
Och här har vi en fantastisk närbild på mig också. De är mer sällsynta.
Antonia äter pommes.
Fia ser svår ut.
Jag x2.
En till.
Nej nu åker vi säger Antonia och så körde vi hem till Falun.
Nu är vi framme och bär alla grejer genom stan hem till Antonia. Och det är sol!
Här är det! Hur fint som helst ju.
Så här såg det ut när vi myste skiten ur Antonias balkong.
Och så här såg det ut på gatan utanför mitt hus innan jag gick in. Och precis efter jag tog bilden insåg jag att jag hade glömt min mobil någonstans.
Ja här är alltså dagens fångst. + en glasskål från ikea. Två bhar i skönaste material för 29kr/st.

Nu slätar vi över det här

Jag vet inte om jag någon gång har skrivit om min obotliga kärlek till Fredrik Wikingsson. Så därför gör jag det nu.
Det började för länge länge sedan, jag var 13 eller 14 år när High Chaparall först började sändas på tv. Jag tror det var av en slump jag såg det första avsnittet. Har för mig att Erik skulle se det programmet och jag bara hamnade i soffan av tristess. Men jag föll direkt. Det var det roligaste jag hade sett. Det var helt annorlunda alla andra humorserier som hade gått på tv och det var en humor jag förstod och älskade. Sedan dess har jag planerat mitt liv efter när Filip och Fredriks program har sänts på tv. När det har varit paus eller när ingenting nytt har varit planerat har jag alltid kännt mig lite tom. Som att mina vänner har åkt bort. Och då har man saknat någonting att skratta åt så där förlösande som man bara kan skratta åt Filip och Fredrik. Ni vet, alla vet, skämten som känns interna men som alla kan skratta åt. Och jag kan fortfarande inte förstå hur en människa kan vara så fulländad (Det låter märkligt men jag tycker verkligen att Fredrik är den fulländade mannen). Fredrik är ungefär det roligaste jag vet, han är så fruktantsvärt smart och allmänbildnad, han är lång och mörkhårig, han har fina kläder, är inte så jädra snygg men han ser liksom bra ut på ett sätt som inte är hotande och han har bara en sån jävla koll på läget. Det känns som att han är steget före hela tiden. Och han verkar så ödmjuk och snäll. Och ett tag tänkte jag ägna mitt liv åt att charma honom. Så vi kunde lämna våra liv i Sverige och bo vart som helst och bara skratta tills vi dog. Men sen gifte han ju sig och fick sen två små barn och då kändes det plötsligt väldigt naivt och lönlöst. Jag är endå 17 år yngre. Så jag får helt enkelt leta upp någon som liknar lite,  han kommer liksom vara den jag kommer jämföra alla mina framtida kärlekar med. Och det borde han vara jävligt smickrad över.



Viva la Fredrik!

Preparing for summer nights

Det är nog lite mer så här jag vill ha mitt hår. Färgmässigt alltså.

One is not enough

Ni har säkert alla sett Jack and Jones fantastiska nya reklam. För ja, vem fan har kunnat missa den? Jag blir äcklad på riktigt. Mår illa och vill sparka på någonting riktigt hårt. Den mest kränkande och sexistiska reklamen jag har någonsin sett eller hört talas om. Visst har man sett liknande saker men det här når ju verkligen toppen av listan. Jag klarar inte av det. Vill gå in på Jack and Jones butik och riva ner hela jävla skyltfönsret och bränna upp alla deras skitfula kläder som ingen endå vill ha. Jag menar hur dåligt går det för Jack and Jones om man måste ta till sånna här medel? Det är ju för fan sjukt. Jag råder ALLA att gå in på reklamombudsmannen och anmäla skiten ur dem. För jag orkar inte se det längre.

Sen var det inget mer

Har haft en alldeles strålande dag! Det har varit sol hela hela dagen och luften har luktat torr asfalt och vår och fågelkvitter. Jag behövde verkligen det. Under dagen har jag hunnit med att äntligen träffa Linda, dricka kaffe i solen, fynda en väska och en tröja på bra begagnat (fick tillomed tillstånd att gå ner till lagret och leta runt bland helt orörda saker), äta lunch med mamma och pappa, äta pannkakor med Anders, spelat yatzy och druckit rödvin.
Och nu är min hals lika jävlig som den var igår, det är outhärdligt och det kommer bara på kvällen så jag går hela dagen och tror att det är över och nu är det försent att göra någonting åt det. Men jag ska prata så lite jag bara kan och sova så mycket jag kan. Nu ska jag gå och ringa Agnes och sen ska jag dricka flera liter te.

Get yourself a bird

Vet ni att man saknar så himla konstiga saker när man är på andra sidan jorden? Saker som man aldrig trodde att man skulle sakna. Olika lukter och känslor och enkla saker som att titta på projekt runway på månadagar och att äta frukost samtidigt som man lyssnar på radio. Det jag saknade allra mest var att sova med duntäcke, att dricka riktigt gott och starkt kaffe och RIKTIG bacon. Knaperstekt frasig och underbar bacon. Och alldeles strax ska jag gå ner och äta just det och jag är så glad. Jag älskar bacon!

Innan vi dödar månen

Just nu är jag väldigt inne på färgkombinationer.

Jag ville vara en oas

Godmorgon allihopa. Det är dag tre på vakna-innan-åtta-syndromet och jag trivs. Har nu hunnit äta långfrukost, läst bok, städat lite och tittar nu på nyhetsmorgon och dricker kaffe. Det känns fint, så länge jag inte tänker på allting annat. Det svåra med att komma hem igen efter en resa är den här omställningen. I två och en halv månad har jag endast tänkt på vad som ska hända den dagen och möjligtvis dagen efter. Nu måste jag planera vad jag ska göra inte bara den här månaden, sommaren och nästa år utan också resten av mitt liv. Känns det som iallafall. Och jag klarar inte av det. Jag tänker ena stunden att jag borde plugga nu och det känns inte allt för jobbigt. Men sen vet jag att jag vill resa mer och kommer ångra mig om jag inte får se världen innan jag fastnar någonstans. Och så funderar jag på att plugga eller jobba utomlands och då vet jag inte när eller var eller hur det ska gå till. Sen kommer jag tillbaka till tanken att stanna här och verkligen försöka få ett jobb som kan vara hur jävla tråkigt som helst, bara jag tjänar pengar så jag kan åka bort nästa vinter också. Efter det kanske jag vet vad jag vill göra. Att vara fri att göra vad man vill har aldrig varit så jobbigt.

With a little help from my friends


Whereever you will go

Har lyckats få halsfluss eller liknande. Är så jävla arg och ledsen och deprimerad just nu. För att jag inte har någonting att göra och livet bara går i grått. Och ingen kommer ha tid med mig för i stort sett alla mina vänner har skaffat pojkvän sedan jag åkte. Nu är jag ensam i en stad jag inte tycker om, utan pengar och utan livsglädje. Det suger pung ju. Och jag vet att det inte är så hemsk och att det bara känns så just nu men. Fan.

Född sån här

Imorse gjorde jag det här:

Men jag sparar mitt hjärta för jag kanske behöver det sen.


No noise in my heart

Nu ska jag gå och äta lunch med Emelie, Fia och Hanna. Har inte riktigt kunnat träffa någon på riktigt innan för jag har kännt att jag skulle ha vart en besvikelse med all min trötthet. Men nu är jag pepp och pratig och redo att kramas. Och det har jag längtat efter. Hörs sen!

I am in trouble

Jag har ju gjort en tatuering också som ni vet. Eller ja, ni som har följt vår reseblogg. Det är ett peacemärke ungeför lika stort som en gammal femtioöring. De silvriga femtioöringarna som fanns förrut alltså. På vänster handled. Jag gjorde den inte med maskin utan med bambuteknik då man liksom "pickar" in tatueringen med en nål. Det gjorde ont, det gjorde det verkligen, men man överlevde. Det gick snabbt och var ascoolt att se när dem gjorde den. Det var nog det enda spontana jag har gjort i mitt liv så där på riktigt. Och jag har inte ångrat mig än.



You look like gold

Jag packade upp min väska igår och insåg att i stort sett alla kläder jag hade med mig när jag åkte har jag slängt. Och köpt nytt. Men för mig är det ju inte nytt. Jag har sett de här kläderna varje dag i 10 veckor. Och så insåg jag att 50% av allt jag har med mig hem har jag köpt second hand. Och det är ju kul för jag gillar inte sånt där man köper hem från semestern som alla har likadant. Bästa secondhandstället var i Koh Samui, vi hade varit ute på moppar hela dagen och när mörkret hade lagt sig sa Frida att hon hade sett någon marknad i förbifarten lite längre bort. Vi drog dit och det visade sig vara en marknad med bara herr second hand. Jag var i himlen, jag älskar ju gamla herr t-shirts att klippa i och stora linnen att mysa runt i. Sen var det ju ett plus att det fanns vintage converse i alla färger på ett stort bord också för 20kr styck. Jag gick därifrån med två stora kassar kläder. Men Frida norpade den finaste batmant-shirten. Jag borde visa lite av det jag har köpt här.

Jag kunde inte gå på lina

Efter tio med Malou är fan som rehab. Jag blir en bättre människa.

Why did i die instead of you

Mitt nya mål är att somna innan tolv varje dag jag inte dricker. Och att gå upp vid nio. Och så har jag bestämt mig för att börja med yoga. 1. För att det är ganska kul och inte så jobbigt 2. Avslappningen på slutet är så himla himla bra 3. Jag har Petras yogafilm på datorn så jag kan stå i mitt vardagsrum och göra det istället för att gå på något pass bland svettiga människor på Friskis och Svettis. Och så ska jag börja laga mat. Hej och välkommen allihopa till det nya jaget. Hoppas ni ska trivas.

Jag är saltsyra


Anders fotade mig någon gång innan jag åkte till Asien. Här är en av bilderna han tog.

And you make me feel like neon lights

DAGENS KLÄDER: Svarta strumpbyxor, sönderklippt t-shirt, en guldkedja och tofflor. Och tidigare hade jag en svart hoodie och skinnjacka på mig också.  
DAGENS FRISYR: Just nu ser det så där nytvättat ut som jag hatar.
DAGENS SMINK: Eyeliner och mascara
DAGENS VILL HA: Jag har faktiskt ingen aning. Jo, en kram, en bra film och lite pengar så jag inte dör.
DAGENS KÖP: Hårfärg.
DAGENS PLANER: Ska äta makaroner snart med pappa, sen ska jag träffa Hanna och Linda tror jag!
DAGENS BÄSTA: Att vakna i ett nytt fint rum. 
DAGENS SÄMSTA: Att inte veta hur man mår riktigt. Och att jag inte vet vad som kommer hända, inte ens imorn.
DAGENS ROLIGASTE: Jag tar en sak som egentligen hände igår. Jag slog på tvn precis i slutet av ett avsnitt av Gilmore girls, precis när jag har satt på tar Lorelai fram Bop it!! Jag dör och skrattar ihjäl mig och tänker på Räven. Och idag berättade hon för mig att hon också sett de avsnittet och då skratta jag ännu mer. 
DAGENS TRÅKIGASTE: Att jag egentligen inte har någonting riktigt att göra.
DAGENS MISSLYCKANDE: Min nya hårfärg.
DAGENS HUMÖR: Neutralt.
DAGENS SJUKA: Min hals.
DAGENS LÄNGTAN: Ett nytt äventyr.
DAGENS FUNDERING: Varför är det ingen som säger åt mig exakt vad jag ska göra så jag slipper tänka?
DAGENS BEROENDE: Facebook.
DAGENS SAKNAD: Jag saknar dem där som är kvar i Thailand.
DAGENS FILM/PROGRAM/SERIE: Top model/Project Runway/Vänner.

Inledningen är alltid svårast

Just nu har jag uppe en flik som heter nytt inlägg. Och 12 andra flikar med olika jobb jag ska söka. Det är alltså projekt skaffa ett jobb, ett liv och framförallt tjäna pengar. Har inga större förväntningar men jag ska iallafall försöka. Och söka några kurser och någon skola. Och sen hoppas jag att ni ringer mig ifall ni har ett jobb till mig. Jag är inte kräsen för fem öre. Mitt nummer är 0735257487. Tack på förhand!

Tänk om jag var en förmögenhet

En morgon förrut:
Jag ställer som vanligt inte klockan. Jag vaknar trött och extremt sur runt halv två. Vill gråta för att dagen redan har börjat och huvudet bankar och jag är trött trots jag sovit längre än vad man behöver. Jag lägger mig i soffan. Är hungrig men är för trött för att gå ner. Kollar på tråkiga program och tänker att allting suger. Allting suger. Tillslut går jag ner och värmer på gammalt kaffe och tittar ut på vädret som gör mig deprimerad även om det råkar vara sol. Att vara trött gör allting tråkigt och hemskt och det är livsfarligt. Så jag går upp igen. Skriver någonting sorgligt eller argt i bloggen och publicerar det eller så sparar jag det i utkast. Sen ligger jag bara, antingen i sängen eller i soffan eller på golvet och orkar inte göra någonting. För ingenting spelar roll.
En morgon idag:
Jag ställer klockan på nio innan jag somnar kvällen innan. Vaknar några minuter innan åtta och har inte ett uns av trötthet i kroppen. Jag tar upp en ny ELLE som jag inte har läst och tänder lampan. Mamma kikar in genom dörren och undrar om jag vill ha kaffe. Någon minut senare ställer hon en kopp på mitt nattduksbord. När tidningen är slut går jag ner en våning och gör i ordning tre knäckebrödsmackor med Philadelphia, pepparsalami och gurka, vaniljyoghurt med müsli och en till kopp kaffe. Sen går jag upp och kollar på nyhetsmorgon med mamma. De handalar om Alzheimers och det känns ända in i magen. Så jag går och ringer morfar och tar sen en dusch. Gör mig i ordning på tio min och går sen ner och äter vegetarisk buffé med mamma. Och solen lyser. Och jag fryser inte fast jag bara har strumpbyxor.
Sen har jag inga kommentarer.

What i can do

Ok. Mitt hårfärgningsförsök vart inte godkänt. Eftersom man knappt ser någon skillnad, jag får helt enkelt köpa mer hårfärg i veckan. Skulle ju chockera med någonting drastigt. Det skulle bli ljusare men blev ungefär exakt som det såg ut innan jag åkte utomlands = mörkare och mer glansigt.
Men inte deppar jag för det. Istället har jag gjort lite för starkt kaffe (som det ska vara) och skärt upp morotskaka och ska eftermiddagsfika! Eftersom att jag fortfarande ligger fem timmar före svensk tid går jag runt och känner att jag vinner tid varje gång jag kollar på klockan. Det är fint! Solen lyser här nu och himlen är helt blå. Så blå som den bara blir på vintern i Sverige. Vet inte om det känns sorgligt eller jättebra.

Utan ursprunglig fransk titel

Igår när jag kom hem visste jag att allting var annorlunda. Även om jag kan försöka vara exakt som jag var förrut så är jag inte det. Man kan inte förvänta sig att en resa långt bort från allt normalt inte ska förändra en. För jag är inte exakt samma person som jag var då. På ett bra sätt. Tror jag. Och just därför tar jag nu chansen att göra någonting bra av det och börjar om helt nytt. Och hur börjar man bäst? Jo genom att färga håret. Det är steg nummer ett på resan mot en förbättrad snyggare och mer välmående Stina. Fortsättning följer.

Don't go looking for love

Vem fyllesmsade du senast?
Det blev ju lite knepigt och framförallt dyrt när man befann sig i Thailand. Så jag införde en ny sak! Fyllelappen. Den sista jag skrev var till Soup.
Var du singel på din senaste födelsedag?
Ja
Tycker du att du slösar tid på personen du tycker om just nu?
Jag tycker inte om någon just nu. Men i allmänhet slösar jag nog för mycket tid på personer jag inte borde slösa tid på
Klockan är fyra på morgonen och telefonen ringer, vem är det?
Det vet jag inte, jag vaknar aldrig när någon ringer mitt i natten
Har du somnat i någons armar nyligen?
Ja
Har du träffat på någon och sedan gömt dig med flit?
Haha ja 
Kommer du ha ett förhållande inom tre månader?
Troligtvis inte
Håller du på att falla för någon?
Nej men det hade ju varit fint
Blir du blyg inför den du gillar?
Ja väldigt
Kysste du någon 2010 som betyder mycket för dig?
Ja, en som betydde väldigt mycket just då men inte nu längre
Har du fått hjärtat krossat?
Jo det kan väl säga
Pratar du fortfarande med den du kysstes med första gången?
Vet faktiskt inte vem det var
Blir du obekväm när man pratar om sex?
Det beror på vem jag pratar med
Kysst någon som är äldre än dig?
Ja
Vad ser du fram emot?
Jag vet inte, någonting nytt
Blivit kysst i regnet?
Ja och det var precis så romantiskt som man tror att det ska vara
Är det något du vill ha just nu?
Vet inte varför men just nu vill jag ha någon att krama, jämt

Älskling jag är hemma nu

Det här är så himla läskigt. Jag har inte skrivit på egen hand på två och en halv månad. Vågar inte ens titta om det är någon som läser längre. Men jag vill skriva. Så därför fortsätter jag.
I lördags klockan åtta vaknade jag för sista gången i min säng på Phi Phi, jag la ner de allra sista i väskan och slängde den. Väckte Petra och Frida och allt kändes bara så jävla sorgligt men jag kunde inte börja gråta för jag visste att jag aldrig skulle kunna sluta isåfall. Så jag gav dem en varsin kram och sen började jag gå mot piren. Jag tänkte ingenting utan bara gick och gick och satte mig på båten och somnade. Efter någon timme var jag framme och ordnade en minibuss till flygplatsen med ett gäng andra. När jag kom till flygplatsen skulle mitt plan gå om tio timmar. Jag ville dö, det fanns INGENTING att göra. Ett burger king, ett subway, ett dunkin donuts och typ ett kafé. Där internet kostade typ 100kr/timmen!! Så jag satte mig med min bok och läste och blev störd av dryga ryssar som skulle prata och fråga vad jag hette hela tiden. Och åt på Subway. Efter tre timmar kom Joey, vår kompis från Phi Phi, till flygplatsen och jag höll på att dö av lycka. Vi spelade kort och kedjerökte i typ fyra timmar tills vi fick säga hejdå och jag gick och checkade in. Sen åt jag på Burger king. Vid min gate fanns iallafall tax free så jag kunde underhålla mig med att först prova alla läppstift från Revlon, det fanns kanske 30 stycken varav två var skitsvåra att få bort. Sen gjorde jag en hel jättesnygg sminkning som jag sedan tog bort med någon dyr make up remover. Sen smörjde jag in ansiktet med tre olika krämer. Smörjde in händerna. Benen. Provade parfymer. Ställde alla body butter förpackningar i olika formationer och byggde ett torn. Sen drack jag kaffe och lyssnade på en tjej som pratade i telefon. Det var rätt intressant. Och ja tillslut fick ja sätta mig på planet bredvid en sur japansk man. Jag fick kaffe och en äcklig jordnötskaka. Vi var framme efter bara en och en halv timme i Bangkok. Och det är kanske världens drygaste flygplats för när man kommer av och ska gå till en annan gate får man typ gå en mil och åka rullband och gå i trappor för att komma dit. Men jag hittade på vägen gratis internet och en skön stol. Klockan ett på natten gick mitt plan och fick en meny så ja kunde välja mat. Det var skitgott. Fick räkcoctail till förrätt, sen green curry med ris och grönsaker och bröd och sist en cheesecake som var mums. Och rödvin till det. Jag njöt men hade så fruktansvärt ont i halsen att jag sen svepte ett glas vin till och sen somnade. Sen sov jag tills det var frukost och sen vips var vi framme i ett dimmigt Arlanda. Hämtade min tunga väska och fick krama mamma och pappa! Sen satte vi oss i bilen och jag babblade konstant hela vägen. Väl hemma gick jag in på mitt rum och fick en chock. Det var helt annorlunda där inne. Jag hade nämligen skämtat med mamma om att hon borde måla om mitt rum medans jag var borta och nu hade hon och pappa gjort det. Det är nu vitt på alla väggar och på golvet ligger nu en supermjuk och fin beige heltäckningsmatta. Så nu kommer jag aldrig mer frysa om mina små fötter när jag går upp på morgonen. Jag lär ju ha världens bästa föräldrar.
Efter det var det kaffe och knäckebrödsmackor, tacos och cola, krama Hanna och äta morotskaka, titta på project runway och ha en liten mysstund med Sofia, se på film med mamma och pappa och äta popcorn, sen somna så himla skönt i sin säng med duntäcke.

RSS 2.0