Until the end starts

Jag är inte tjejen som i vanliga fall gillar powerballader. Det vet ni. Men den här låten är liksom inte riktigt så. Den har en sån där gräva-in-sig-i-själen-effekt på mig och man bara gråter och gråter liksom. För man föreställer sig att ens livs kärlek har gift sig med någon annan, och det hade ju varit förjävligt eller hur? Så listen and weep people.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0