Jag ska berätta om min födelsedagshelg snart (som var världens bästa förövrigt) men hinner inte riktigt nu så istället kan jag visa lite bidler jag tog i mina kusiners sommarstuga uppe i norrland i sommras, fast bilderna är bara på ett fönster. Var nog lite bitter för att jag inte fick vara med och spela tv-spel.

Jag vill så jävla jävla gärna gå på the Drums i Stockholm den 12 december. Får ont i magen varje gång jag tänker på att jag kanske/antagligen inte kommer kunna. Men, eftersom att jag fyller år om 5 dagar så önskar jag mig, av valfri läsare biljetter till the Drums. Jag kommer älska dig till döds om du bjuder mig, och vara dig evigt tacksam. Och ge dig minst 20 långa kramar. Vem du än är.

Är rädd. Vill gråta. Förstår inte att det finns så många människor som hatar så mycket, som inte vet vad medmänsklighet är. Jag skäms över att vara svensk. Jag mår illa.

Det finns en tjej, som är ungefär exakt som jag. På insidan. Det har vi vetat om sedan någon gång under 2004. Alltså vi är inte samma personer som vi var för 6 år sedan men vi har utvecklats i samma takt, på samma sätt, tillsammans, jämt. Hela tiden i någon sorts symbios, som är så ovanlig att jag ibland måste stanna upp och gråta för att jag är så glad att jag har fått hitta någon som alltid vet, känner, tänker samma sak. Jag vet att du vill ha lite mindre mjölk i ditt kaffe än vad jag vill ha i mitt och att du verkligen hatar fötter, att ditt absoluta favoritband genom tiderna är the Beatles och att din favoritfärg är grön. Jag vet att du blir röd om halsen när du har druckit ett glas vin, eller om du är lite nervös. Du dricker nästan aldrig cider för det ilar så mycket i dina tänder dagen efter. I din lösgodispåse hittar man alltid bara choklad. Du målar inte ögonfransarna under ögonen för du tycker att du ser konstig ut då. Du älskar naturvetenskap och kan så jävla mycket om allting sånt att jag ibland inte undrar om du borde bli forskare. Du blir så sällan kär, men när du väl blir det så är det på riktigt. Precis som det ska vara. Precis som du ska vara. Jag vet att det är så sällsynt att man hittar en sån här vänskap, att jag tänker hålla fast kvar vid den tills jag blir så gammal och grå att jag inte längre kan andas.

Det är ett satans tjat om valet. På stan, på tv, på radio, på internet, på sms, på spotify, på löpsedlar, på vartenda jävla ställe. Men imorgon ska jag rösta, och alla andra som inte har gjort det än och ska göra det. Och då kanske det blir lite lugnare igen. Eller ja, om någon vecka eller så. Fast det är såklart jätteviktigt att rösta. Men jag känner inte att vi behöver ett till ställe där någon snackar om rött, blått, grönt eller lila.

Har överlevt en sån där 24timmars matförgiftning. Nu kan jag äntligen äta igen och trots att jag har legat och sovit hela dagen är jag helt sjukt trött så nu ska jag sova. Och förhoppningsvis skriva något roligare imorn.

Jag äter havrefras med mjölk och dricker oboy. Har sett på bra tv hos Emelie hela kvällen med henne och Petra och Daniel. Och så Tyson som springer runt/sover på ens mage/slickar en i ansiktet. Det har varit fint, har ätit pizza och vaniljmunkar och lite godis.

Det regnar fortfarande så jag kan inte tvätta fönster, har heller inte gått ner på stan och lånat böcker. Kanske ska göra det nu. Har tvättat och torktumlat grejer, sett en dålig film och ätit soppa. Känner mig trött och tråkig och energilös. Lyssnar på peppmusik men sitter bara som en degklump i soffan med en filt över mig. Känner mig meningslös i den här världens. I detta universum. Jag tillför ingenting här, jag slösar bara lite el och äter lite. Tittar ut på det man nu ska se. Men jag gör inte det. Jag stirrar bara likgiltigt ut i tomma intet. Det här leder ingenstans.

Har en sån där hjärtskärande-kan-inte-ens-äta-dålig-dag. Vaknade till regn. Grått. Ångesten. Allt jag hör är pengar, hur ska jag tjäna pengar, vad ska jag lägga dem på, hur mycket, när, det är som ett mantra. Och känner att allting jag lärde mig förra året rinner av.

Jag lyssnar på Tegan and Sara tills jag somnar. Har gjort det i 11 dagar nu. Imorgon måste någonting vara annorlunda annars dör jag.

Jag har skrivit så mycket när jag har varit i Eskilstuna, och innan i några veckor också. I anteckningsböcker, i dokument på datorn, utkast på bloggen, skrivit ner meningar på mobilen, ord på mina armar/ben/andra kroppsdelar. Det är någonting som måste ut och på riktigt. Frida och Jonna sa att jag borde skriva en bok, hur gör man det? Skriver man bara? Eller måste man vara någon för att göra det. Kan man skriva en bok och sen inte ge ut den? Kan man skriva en bok som terapi och egentligen skita i vem som läser den? Eller kan man skriva en bok åt dem som tror att ingen känner lika fast det faktiskt finns människor som känner exakt lika? Eller så kan man skriva en bok utan att tänka, det ska jag nog göra.

Alla bara dör. Varför orkar ni inte med längre. Varför måste alla ge upp hela tiden. Man kan inte lita på att tiden räcker till längre. För allting bara tar slut.

Här är jag, mamma och min nya klänning. Vi har haft en asbra dag, och så hämta vi Erik vid tåget för en stund sedan. Käkade lite smörgåstårta och nu kollar vi på Sandor slashIida, min bror går tydligen i samma klass som han som spelar Sandor. Nu är mamma och moster och handlar ostkrokar och chips. Jag har det jävligt bra.

Godkväll. Är hos min moster, har käkat tacopaj och äppelpaj, sett på pirates of the caribian och druckit kaffe. Och vart lite rastlös som ni ser. Min moster har en dator med webcam, det syns antar jag. Alla har gått och lagt sig så ja antar att jag också borde det. Imorn ska vi på loppisar, yey! Puss och kram

Nu har jag en sån där skön kvällskänsla. Klockan är inte tolv en men jag känner mig harmonisk, inspirerad och varken ledsen eller glad. Käkar popcorn och dricker en cola medan jag lyssnar på diverse radioprogram.

Idag sov jag först typ 10 timmar. Sen somnade jag om och sov 7 timmar till. Jag är nog sjuk. Hade helt sjukt ont i huvudet och mådde jätte jätte illa, gick och skulle ta en alvedon med täcket om mig. Då blir man lite osmidig så jag hade sönder ett glas på min fot, först såg det rätt okej ut, så jag sa att Frida kunde åka till sitt jobb. Sen när jag skulle ta upp glaset började det spruta ut blod. Hela golvet blev kletigt och så fick jag in en liten glasbit under andra foten. Kunde inte känna mig mer misslyckad. Därför somnade jag om. Har inte ätit någonting på hela dagen och har druckit två klunkar vatten, de gånger jag har svalt tabletter. Usch. Vill ha ett jobb istället, har någon någonting till mig? Ett tips eller vad som helst? Hjälp!??!

Fredag: Åt lunch med mamma på Åhléns och tittade på skor och jackor. Sen åt vi skitgod glass och cyklade hem. Jag tvättade fönster. Middag hos Antonia halv åtta med mig själv och sex andra snygga tjejer. Det var gott och trevligt och jag var såklart på det vinnande laget under pratkvarnarna. Tillslut var det bara jag, Emelie, Petra och Antonia kvar och två av oss var fulla, alla var trötta och ingen pallade mer så jag och Petra promenerade hem till mig och somnade som stockar.

Försökte faktiskt skriva igår men allting försvann, ni vet. Har inte gjort så mycket de senaste dagarna i för sig. Har varit lite halvsjuk, kollat på massa film, ätit popcorn, druckit te och vart på arbetsförmedlingen. Och köpt två böcker trots skrämmande dålig ekonomi.