Godmorgon allihopa. Det är dag tre på vakna-innan-åtta-syndromet och jag trivs. Har nu hunnit äta långfrukost, läst bok, städat lite och tittar nu på nyhetsmorgon och dricker kaffe. Det känns fint, så länge jag inte tänker på allting annat. Det svåra med att komma hem igen efter en resa är den här omställningen. I två och en halv månad har jag endast tänkt på vad som ska hända den dagen och möjligtvis dagen efter. Nu måste jag planera vad jag ska göra inte bara den här månaden, sommaren och nästa år utan också resten av mitt liv. Känns det som iallafall. Och jag klarar inte av det. Jag tänker ena stunden att jag borde plugga nu och det känns inte allt för jobbigt. Men sen vet jag att jag vill resa mer och kommer ångra mig om jag inte får se världen innan jag fastnar någonstans. Och så funderar jag på att plugga eller jobba utomlands och då vet jag inte när eller var eller hur det ska gå till. Sen kommer jag tillbaka till tanken att stanna här och verkligen försöka få ett jobb som kan vara hur jävla tråkigt som helst, bara jag tjänar pengar så jag kan åka bort nästa vinter också. Efter det kanske jag vet vad jag vill göra. Att vara fri att göra vad man vill har aldrig varit så jobbigt.