Alltså jag vet inte vad som är fel på mig. Det låter som att någon skriker i mina öron! Skriker så sjukt högt att jag knappt kan skriva. Det är oliak låtar och olika meningar som spelar om och om igen och det slutar inte! Det är egentligen så tyst att man skulle höra vad som helst och det är kanske därför min hjärna gör det här konstiga. Det låter som att jag har blivit dum i huvudet. Alltså jag blir helt snurrig för att de skriker så högt i mitt huvud. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Knapptrycken låter också så fruktansvärt högt. Herregud jag måste gå och lägga mig tror jag. Jag blir rädd för mig själv nu. Usch. Godnatt

fint.



flickr. glinglo.

Varför är allt 2006 helt plötsligt? Varje känsla och varje ögonblock känns precis så och jag kan inte annat än må precis som jag gjorde då. Jag är 2006 igen. Och det är just det jag inte vill, känna så här IGEN. Jag klarar inte det igen. Inte nu. Allt blir så dimmigt och smutsigt. Jag kan inte sova på nätterna pga min hosta och därmed ligger jag bara och tänker på allt. Att tänka gör allt en miljon jobbigare. Det bästa som finns är att sysselsätta sig varenda sekund så att det inte går att tänka. Och för att inte tänka så ska jag nu skriva om något annat.
Dagen började med att jag hostade (som vanligt) i circa 10 minuter. Sedan gick jag upp och slängde på mig något innan jag åkte till vårdcentralen för en undersökning och sådär. Vi kom fram till att jag skulle få någon medicin som jag skulle ta innan jag somnade (förhoppningsvis något mer morfin i) och så skulle han gå till apoteketet och hämta den. MEN! Han kom aldrig tillbaka, jag satt där inne i en kvart och sedan gick jag ut för att kolla efter någon som kunde hjälpa mig men det var helt tomt där ute. Kön till receptionen var sjukt lång så det hann jag inte med heller. Så tillslut fick jag gå utan recept eller medicin!!! Jag är sjukt irriterad och sitter i skrivande stund och hostar upp mina organ. Jag vill ha mina droger nu, jag vill kunna sova! Mamma får ringa dit och fixa det där. Jag orkar inte.
I skolan hade vi mediakommunikation först och det var väl halvkul. Textkommunikationen var rolig, vi skulle skriva en liten text först och sen satt läraren och berätta historier. Det var skit kul. På psykologin skulle vi leka en lära-känna-lek. JAG DÖR! JAG HATAR LÄRA-KÄNNA-LEKAR!!!! Vi skulle göra en lek där man sa något man typ tyckte om och sen sitt namn och så skulle man komma ihåg alla som hade sagt innan för då skulle man säga alla namn och tycka-om-saker igen. Jag var nästan sist och skulle alltså komma ihåg alla namn och allas tycka-om-saker och det är så sjukt tråkigt, onödigt och jag orkar inte med det. Iallafall när det var slut skulle vi leka en till lek och jag ville dö ännu mer.
På stan köpte jag sedan hårfärg som jag ska fixa med idag. Och en mapp som jag ska ha till Foto. Min hals kliar och jag vill bara bli av med det. Har någon något tips på vad man göra om man inte har någon bra medicin?
Puss

Idag satsade jag lite endå och valde projektarbete. Jag och Frida gör det, det kommer bli grymt. Längtar redan till allt, eller okej inte att skriva någon invecklad uppsats om klädindustrin, hur den påverkar miljön och återanvändning av kläder. Men alltså, det kommer bli sjukt nice.
Idag har jag också haft första foto-lektionen. Det gick bra, vi gick runt och kollade i alla rum och lärde oss hur kamerorna funkar typ. Skönt med värsta lilla gruppen. Efter den tretimmars lektionen tog vi Fridas bil ner på stan och käka på maestro. Hade religion också en sväng. Efter det var det en stund på stan och sedan hem till mig med Petra och två koppar te. Klockan fyra drog vi oss och åkte till tåget. Har jobbat hela kvällen och bytt projekt till Statoil och det känns grymt bra. Åkte bil hem med Anna Strand så vi kunde jobba alla timmar.
Nu har jag druckit massor av te, ätit popcorn, sett sex and the city, ätit soppa, ätit mandel-oliver, sett csi, druckit mer te och druckit cola. Usch jag är äcklad av mig själv. Vill börja träna och vara nyttig. Vill jobba så jag får pengar till London och kanske kryssning. Min hals gör ont och jag blöder på min arm och mitt öra. Jag har köpt smink också. Det har jag inte gjort på sjukt länge. Eller okej, jag köpte en foundation och ett puder. Sedan fick jag en conceler och ett läppglans från face av mamma som hon har fått av sin prenumenation på tara. Jobbigt.
Iallafall ville jag bara förmedla att det är sjukt ovanligt att jag köper smink!! Dessutom fick jag och Petra varsin tampong-låda/ask/grej gratis på hm.
Nu vill jag bara ha en ny jacka och ett par nya skor. Direkt bara.
Jag fyller år snart. Är så sjukt peppad, vill ha min födelsedag nu och i helgen ska jag nog lägga in en önskelista här. Det är alltid kul. Mitt hår är föresten ett kaos, ful färg, ingen frisyr, torrt, platt, kort, ruffsigt m.m. Jag. Orkar. Inte.

Nu ska jag sova. Börjar tio i 11 imorn men sen går jag ju i skolan till halv fem och åker direkt till jobbet. (Hur orkar jag?)
Så trött är jag.
(Idag fyller föresten Anna år. Grattis!! Puss och Kram)

Just det, hallå. Är hemma nu. Sjuk och flagnar bort allt det bruna. Har spenderat gårdagen och dagen med att kolla på project runway maratonet och sovit och ätit och så. Imorgon börjar skolan för mig och det känns både bra och dåligt. Bra med rutin och för att få träffa alla som vanligt. Dåligt med tidiga mornar och måsten.
Turkiet var bra. Eller det var för varmt och jag blev sjuk där. Okej alla blev sjuka och hostade som idioter sista dagen. Men det var bra endå. Jag hade kul. Det känns så långt borta nu och jag känner typ ingenting, bara som att det är tomt.
Idag har jag reflekterat över varför jag är som jag är och varför är som allt är.
Slutsatsen blev iallafall något i stil med detta.
Jag har aldrig lyckats älska mig själv. På grund av mitt enorma självhat så klarar jag inte ens av att vara ensam med mig själv. Och det är därför ingen annan kan älska mig heller. Jo, jag vet att min familj och mina vänner älskar mig men det kan inte riktigt nå in förrens jag älskar mig själv. Jag litar inte på någon. Det gör lite ont att säga det men mina vänner har säkert förstått det till en viss grad. Jag kan inte prata om mig själv för jag tror att alla ska lämna mig och dem förstår hur jag verkligen är. Hur mycket hat det finns i mig. Varje dag slåss jag med mig själv. Varje dag får jag nypa mig själv då jag hamnar i situationer som mitt psyke inte klarar av. Som att prata inför många människor, att gå i en korridor med människor som tittar på mig. Allt där jag på något litet sätt hamnar i någons fokus. Då någon granskar mig. Självförakt är det enda ord som passar in. Och eftersom att jag inte klarar av att ens älska mig själv är jag rädd att jag inte kan älska människor nog. Jag har aldrig pratat om mina känslor, jag kan inte. Jag vet inte hur man gör. Det finns inte i min natur att göra det. Det känns som att jag är ett hopplöst fall. Så klychigt om man tänker på mitt gamla bilddagboken-namn. Visst är jag endå ganska fyndig? Tur att jag har lite självdistans iallafall. Det endå sättet jag kan uttrycka mina känslor är i text och inte ens det räcker. Jag vet.
Nu ska jag dricka kaffe och se något på tv.

Äckligt självhat som jag motvilligt utsätter andra för. Låter hatet landa på någon annan och helt plötsligt hamnar man på en ny nivå av hat. Hatet mot ensjälv ochdenandra personen. Helt omedvetet.
Borde ta en promenad istället. Sota ner lungorna lite och leta tröst som inte finns ute på gatorna.
Fan alltså, det är 3 dagar kvar!!! Men imorn åker jag till Eskilstuna och på fredag blir det begravning. På lördag blir det 40 grader och obegränsad mängd alkohol. Underbart.
Ska väl packa lite mer också. Kanske se en film.
Hejdå

hela huvudet känns ihopknölat och NOTHING IS MAKING SENSE!! förvirrad? paranoid? trött? galen?
helt jävla dum i huvudet?
herregud, förstoraren, överdrivaren, en ensam kopp te.
jag slänger bort allt som kommer för nära, ajabaja! nej nej, jag säger inget, shhhhhhh lyssna då!
det låter som monster eller nej det är för tyst, spöken är det!
det är födelsedagsbarn överallt och presenter och allt känns neonljus3000 och "Flyter ihop till ett enda stort psykedeliskt mönster typ LSD även fast jag blundar kan jag inte sluta se Hjälp. HJÄLP!"
allvarligt nu då.

ska snart till jobbet, vi ska åka bil eftersom det inte går några tåg så det bli jag och petra ute på vägen nu.
ikväll ska jag till anna på fest, det ska bli riktigt roligt.
skit fint väder idag fast tydligen kallt, min hals gör ont och det är not good för jag ska till turkiet om exakt en vecka idag! om en vecka har vi precis åkt från arlanda. dessutom har jag pratat med lisa om vi ska åka till london sen efter min födelsedag någon gång. awesome!
gick ner i källaren i typ förrgår för att leta fynd. hittade en svart väska, ett bälte och en mulberry väska! mammas gamla, precis sån typ av väska jag har letat efter och den är så mys.
är lite stressad, ska åka om en kvart så vi får höras imorn eller nåt
puss

Hallå! Senaste dagarna har jag underhållit mig med att: Jobba, hänga med Petra, flätat inbakade rastaflätor i hela Petras hår, Bokat resa, läst bok, sovit och ätit. I stort sätt. Jag har säkert gjort mer saker som inte är väsentliga.
Dagarna som kommer: fika med Linda L och Petra, kolla på lägenheter som Petra kanske ska flytta till, Hänga med/fixa present med Jonna och Sara, Jobba lite också, Skriva packlistor och dylikt, på Annas hejdå-fest och typ chilla eller något.
Har faktiskt lite koll på min ekonomi nu och det känns som att det fungerar. + att jag ska köpa ett par skor och en väska. Föresten så skulle det vara skitsnällt om en människa som bor i en stad där det finns en monki-butik kunde gå in där och kolla om en tröja finns och isåfall kanske skicka den till mig för en liten summa????? Om det låter möjligt, kommentera.
Jag ska alltså till Turkiet för er som inte visste det. Visst, en vecka i Alanya med Frida, Petra, Antonia, Emelie och Sandra! Åker den 16de. Sen när jag kommer hem kommer det inte vara långt till min födelsedag = 18 = mitt liv startar. Känns som att allt numera handlar om att gå på krogen. Funderar därför på att fördriva tiden med att köpa sex and the city boxen och bjusa hem alla som inte är 18.
Just det, begravningen kommer vara den 15de vilket betyder att jag kommer kunna gå på den och det känns så jävla bra. Även om jag hade kunnat typ åka dit ensam en dag och sagt hejdå till henne så känns det bra att få ett avslut. För min egen skull. Jag har faktiskt inte fattat det än tror jag. Har inte gråtit sedan jag fick reda på det och grät i 2 timmar. Men det tror jag bara var någon slags chock som bara kom. Jag vill inte ta farväl förrens begravningen, det känns bäst så.
Ska sova nu, godnatt!

Nu är jag hemma igen, kom till Agnes igår vid typ halv 4 och då gick vi på stan och sånt till klockan fem. Jag vart glad när vi handlade på affären och jag fick tillbaka en hundring istället för en tjuga. Dessutom snodde jag ett silverhjärta till Agnes på Mique. Det lät så kriminellt det där men saken är den att hjärtat var i plast, circa 1.5 cm i diameter och låg i ett glas. Vi hyrde tre filmer också. När vi kom till Agnes hängde vi på hennes rum och jag rotade i hennes garderob och tog kort med hennes kamera. Sedan åt vi as god mat med hennes familj. Vi såg en av filmerna först och sedan hämtade vi te osv. till filmen efter. Den filmen sög. Den var bara konstig och typ 68 timmar lång. Jag somnade nästan hela tiden. Iallafall bestämde vi oss för att sova då. Under natten hade jag tydligen hostat och andats konstigt så att Agnes mamma hade hört det. Hon och Agnes väckte mig och jag fick någon mysig morfin-medicin som gjorde att jag låg helt stinna och glodde på ingenting i typ en timme tills jag somnade. Vi vakna, åt frukost och såg sista filmen som var med hon Audrey Toutou eller något sånt. En långvarig förlovning. Fint. Vi drack kaffe med mandellängd och fil med müsli. Vi åkte till stan, kollade på tyg till våra klänningar som Agnes ska sy och gick lite till på stan. Sedan gick jag på tåget. Läste en bok jag lånat av Agnes, åt naturchips, drack pressbyrån-kaffe och fick tillbaka en tia för mycket för tågbiljetten. Dock inte för att hon räkna fel utan för den enkla anledningen att hon inte hade någon tia så jag fick en tjuga istället.
Nu har jag bråkat med mamma och pappa, duschat och sedan kollat på gamla bilder på mormor vilket resulterade i att jag grät en skvätt också.
Nu ska jag till Petra och äta med henne och Linda. Jag ska bringa efterrätt så jag måste köpa något innan jag åker dit.
Jag ber om ursäkt för att det är kallt och regnar, jag bad om att det skulle bli sämre väder så att jag skulle få ha mina nya byxor..
Långt inlägg. Jag kanske inte kan gå på begravningen och det gör så jävla ont i hjärtat, magen och huvudet. Jag vill dit så jävla mycket men antagligen är det då vi är utomlands och tydligen kan ingen ta någon hänsyn till att jag, hennes barnbarn vill vara med. Det går inte att flytta på resan liksom men bagravningen får man ju bestämma själv när man vill ha. Åh jag blir så frustrerad att ingen har tänkt på mig något alls de senaste dagarna. Frågade mina föräldrar hur jag mådde när jag fick reda på det och satt ensam hemma? Frågade dem om jag klarade mig? Frågade dem om jag hade mat hemma? Nej. Det enda dem sa var: Vi stannar ett par dagar längre, ta ut soporna och vattna blommorna.
Hejdå.

Klockan är kvart över tio. Jag sitter med en kopp kaffe och har nyss gått upp. Det betyder dock inte att jag vaknade nyss. Jag har legat vaken ett bra tag. Ringt min bror. Tänkt. Bara legat där. Idag ska jag åka till käraste Agnes och ha the best time ever. Petra har vaknat, toalettlampan är trasig och solen lyser inte.