Hej! Är hemma från Norrlandet, eller jag kom ju faktiskt hem i måndags men jag försöker rättfärdiga att jag inte har skrivit tills nu. Iallafall var det jättemysigt och skönt att komma bort lite, julklapparna innehöll mest pengar, praktiska res-grejer, en klänning från whyred, vantar osv. Sen jag kom hem har jag gått på mellandagsrean, hängt med alla vänner, börjat jobba heltid och så har jag haft världens jobbigaste dag. Det var idag. Alltså skulle helst bara radera allt. Började med att jag gick upp och var så trött att jag knappt kunde gå, alltså ovanligt jättesliten. Men jag gick ner och drack juice och några tuggor av en macka med mådde plötsligt jättedåligt så jag kunde inte äta. Somnade till i soffan och vaknade och fick lov att springa upp och kräkas. Ringde min chef men han sa att det var försent att få tag i någon på så kort tid så jag var tvungen att komma och öppna iallafall och jag trodde han typ skämtade. Men jag drog på mig kläder och fick skjuts dit, antog att jag bara skulle behöva vara där tills någon han fått tag på skulle komma. Nej, då säger han att jag är tvungen att jobba till efter lunch. Trots att jag har spytt. Jag jobbar liksom på en restaurang. Började gråta men var tvungen att stå i kassan iallafall och fick lov att springa in och spy mellan kunder. Så omänskligt hemskt. Hann inte ens sätta mig ner i fem minuter och andas. Jag ringer han och säger att det spelar liksom ingen roll om jag mår dåligt men jag kan inte vara där för jag smittar våra gäster och maten. Tillslut efter 3½ timme får jag gå hem. Sen dess har jag sovit, duschat i en timme och ska nu sova igen. Och jobba igen imorgon.

Sen jag kom hem har jag packat norrlandsväskan, slagit in paket, fixat med mail och blanketter och sånt där som är sjukt drygt och så har jag smsat med min subwaychef som har gett mig lite pass i januari. YEY!

Nu ska jag se klart Vampire diaries (alltså haha, så lame men så bra) och sooooova. Men hallå vi hörs!

Min chef ba var på bra humör och fråga tusen saker om den svenska julen och jag mata på med information. Sen undra han om man äter grisfötter på julbordet och jag ba eeeeeh ja EN DEL kanske, men INTE JAG. Då blev han nästan exhalterad över mitt äckel för grisfötter och ville liksom omvända mig genom att be mig smaka på det han hade med sig att äta till middag. Ris med kokade grisfötter i typ sojasås. Jag svalde en kvälvning och sa nejtack men han gav sig inte och jag ska ju alltid bete mig så jävla väluppfostrat så jag sa tillslut okej och sa: en liten bit då. Varpå han säger att det inte finns några små bitar och skrattar och slänger upp en hel grisfot på min tallrik. Fasan i min blick. Skär loss en bit, som ser ut som människohud, och stoppar in i munnen. Och ja, konsistensen är som hud. Och om hud smakar något smakar det förmodligen som det där gjorde. Efter ett never ending tuggande, flertal tårar i ögonen och en litet hat mot min chef som sakta vuxit sig stort i mitt bröst är jag klar. Och så fruktansvärt äcklad. Än flera dagar efter. Magen liksom vänder sig så fort jag föreställer mig den där biten av grishud på min gaffel.

Det här är ungefär den sorgligaste bilden jag vet. Börjar nästan gråta varje gång jag ser den. Hundar gör sånt med mig, hundar och gamla människor. Och ensamma människor som typ åker rullstol eller permobil. Jag börjar gråta DIREKT. Utan att jag ens vet själva storyn. Men åååå kolla hunden och hur ledsen den ser ut!!! Uuuuuuhh.

Snart kommer Petra hit, vi ska dricka kaffe och göra en typ sju timmar lång spellista till på nyår, vi är nämligen musikansvariga. Jag har även ansvar för minipizzorna. Det är skönt att ha en liten festkommité som säger till alla vad som ska göras och vem som ska göra det. 
Ska även äntligen få en ny telefon och få byta abonnemang idag. Ska slå in julklappar och köpa några sista. Och sen måste jag packa lite. Framförallt hänga med Petra. Hon flyttar till London den 9 januari istället för Skåne. Och jag måste börja planera vad jag ska göra när jag kommer hem från Mexiko and all that jazz liksom. Tips? Ni får gärna bestämma åt mig om ni vill, jag är öppen för alla förslag. Puss!

Mensvärken från helvetet. Ligger i fosterställning och kvider. Känner såhär.

Annars har jag jobbat mest, surprice. Orkar inte ens skriva om det. Har inte druckit på flera veckor och det känns så fruktansvärt bra. Har bara hängt, sett film, sovit hos Petra, fikat med Hanna, permanentat håret med Fia, myst med Tyson och Emelie, gått på stan med Sofia och Elina och tittat på Bröllopsfixaren med Frida vilket resulterade i att jag insåg hur jävla olika jag och Frida är när det gäller film, hon satt och ba: OHHH MY GOOOD! ÄR HAN FÖRLOVAD SHIIIIT DET HADE JAG ALDRIG TROTT OCH HERREGUD HUR SKA DETTA SLUTA!?!?!? Medans jag sitter helt stoneface och ba: Alltså skämtar du? Världens mest förutsägbara film. Frida satt och höll sig på helspänn och grät då och då och jag bara skrattade rått. Så kul. Den kvällen slutade också med att Frida låg i ena änden av soffan och tittade på en spansk såpa för att lära sig spanska till resan, jag satt i den andra änden och tittade på två avsnitt av Klubben.

På torsdag åker jag upp till Norrland för att fira jul med släkten och det ska bli så himla kul. Har inte vart där på mer än ett år. Och sen blir det nyår och sen ska jag hälsa på Agnes och sen är det februari och då ska vi liksom åka. Har inte planerat ett dugg. Mer än att jag måste vaccinera mig mot tusen grejer och packa alla sorters kläder och vara extremt försiktig med allt för alla rånare/mördare/idioter. Blev ju inte mindre nervös av att se dokumentären "18 with a bullet" som handlar om ett gäng i El Salvador som bara går runt och dödar hej vilt. Men se den föresten, väldigt bra. Finns på Pirate bay.

Så himla spritt inlägg. Har liksom inget vettigt att säga.

Just nu håller jag på lite med sånt här och försöker att inte falla ihop i en hög av jag-orkar-inte-mer.

Jacka: Pappas gamla Fjällräven. Hoodie: Carlings. Tshirt: Lager 157. Paljettkjol: Vero Moda. Strumpbyxor: Lindex. Skor: Converse. Tygpåse: Slagsmålsklubben. Ansikte: Sad dogface.

I helgen innan min helveteslånga jobb-period började var jag i Stockholm med mamma och pappa, vi bodde i Eriks pyttelilla lägenhet, gick omkring på stan, åt mat, tittade på film, gick på Spamalot, fikade och tog det lungt. Det var skönt. Å vi var inne på Whyreds outletaffär och jag hittade en smaragdgrön klänning som satt som en smäck. Den var från provkollektionen och hade aldrig blivit gjord, så det där var den enda. Och jag blev helt kär. Och mamma såg lite mystisk ut så nu har jag ingen aning om den kommer ligga i ett paket på julafton eller inte. Iallafall önskar jag mig ingenting mer än den i julklapp, jag måste bara önska mig pengar om jag ska kunna överleva i Sydamerika.

Vad önskar ni er i julklapp???????