Det finns en tjej, som är ungefär exakt som jag. På insidan. Det har vi vetat om sedan någon gång under 2004. Alltså vi är inte samma personer som vi var för 6 år sedan men vi har utvecklats i samma takt, på samma sätt, tillsammans, jämt. Hela tiden i någon sorts symbios, som är så ovanlig att jag ibland måste stanna upp och gråta för att jag är så glad att jag har fått hitta någon som alltid vet, känner, tänker samma sak. Jag vet att du vill ha lite mindre mjölk i ditt kaffe än vad jag vill ha i mitt och att du verkligen hatar fötter, att ditt absoluta favoritband genom tiderna är the Beatles och att din favoritfärg är grön. Jag vet att du blir röd om halsen när du har druckit ett glas vin, eller om du är lite nervös. Du dricker nästan aldrig cider för det ilar så mycket i dina tänder dagen efter. I din lösgodispåse hittar man alltid bara choklad. Du målar inte ögonfransarna under ögonen för du tycker att du ser konstig ut då. Du älskar naturvetenskap och kan så jävla mycket om allting sånt att jag ibland inte undrar om du borde bli forskare. Du blir så sällan kär, men när du väl blir det så är det på riktigt. Precis som det ska vara. Precis som du ska vara. Jag vet att det är så sällsynt att man hittar en sån här vänskap, att jag tänker hålla fast kvar vid den tills jag blir så gammal och grå att jag inte längre kan andas.