Måste kanske skriva om helgen, det känns som att jag inte har gjort det och så har jag ju missat att skriva att jag fick finaste filmen av frida i present, stina&frida genom tiderna. Det var galet fint.
Men fredagen då, skolan i två lektioner. Sedan vart det fika på kopparhatten där vi fick agera modeller av en fotograf och centrala stadsrum och en tjej från turistbyrån. Anledningen var att vi var dem enda som satt utomhus och fikade i hela Falun. Jag köpte 2 par byxor också, och två klänningar och en dyr bh. Sedan åkte jag hem och gjorde ingenting. Sen åkte jag till stan och mötte Tonia, Elin, Macke, Emelie och Tanya. Jag Tonia Elin och Macke åt på Maestro och sen efter lååång tid kom Petra och då åt hon med. Sen åkte vi till Emelie i slätta och drack. Skit dryg granne som kom in hela tiden och hotade med att skjuta Petra och snodde Emelies cigaretter och sen kom polisen och hämta han. Sen åkte vi buss till stan och sen mötte vi Rickard och så gick vi på Phone me. Det var väldigt roligt, väldigt. Jag som inte hade tänkt att dricka så mycket... Men iallafall var det ju roligt och så där.
På lördagen vaknar jag med världens bakfylla och kan inte ens ställa mig upp. Jag ligger i sängen till 4, sen inser jag att jag måste gå upp eftersom att det kommer människor hem till mig om några timmar. Jag mådde dåligt hela kvällen och det sög. På min egen 18-årsfest så blev jag inte ens full. Jag mådde så dåligt och hade så ont i huvudet men det var kul endå. Sedan gick vi mot stan och kunde inte bestämma vart vi skulle gå, överallt var det 20 eller så var det tråkigt. Vi gick iallafall till Banken som stängde om 25 minuter, det var helt dött. Jag drack inget och skratta bara åt Petra och Frida som dansa. Sen gick vi typ runt och vi åt mat. Sen gick vi lite till och sen vid kvart i tre gick jag och Frida hem. Hemma hos mig hittade vi en full Fia som hade försökt att städa. Hon drog hem och jag och Frida somnade på 2 sekunder.
Vi vakna typ halv 2 och åt frukost. Sen kom Petra och drack juice. Vi tog bilen och åkte till Frida, sen köpte vi nötter och cola och sen slängde jag flaskor och sen åkte vi hem till mig och kollade på sex and the city i flera timmar. Eller Petra somnade ju såklart. Nu har jag ätit massa mat och är trött.
Puss och kram

Okej nu har sämst samvete. Fick sms 00.00 av min bror, nu är jag glad. Nu är jag 18. Nu är klockan 00.03. Nu ska jag sova.

Hallå där,
Idag har jag först haft foto, vi framkalla filmen och hade rast större delen av lektionen. Sen åkte vi hem till Antonia och såg den där filmen med alla beatles låtar och den var jätte bra men jag somnade en stund. Sen tillbaka till skolan och religionen, lyssnade lite på judendomen men jag kan aldrig ta det seriöst. Iallafall åkte vi buss till stan och sen mötte jag jonna och sara. (Hallå jag såg föresten söta-buss-killen igen!!) Vi gick lite på stan och sen fikade vi på åhlens. Det var jätte soligt idag också och man kunde gå i bara tröja. Hoppas vädret håller sig till helgen, på lördag ska jag dra hit folk och ha jätte jätte jätte trevligt. Jag är så himla glad idag, jag fyller år snart och ska få presenter och får lön samma dag och herregud vad kul jag ska ha. Jag köpte en tröja idag också. Jag målade en tavla också, en laakso-tavla. Eller alltså, den är inte så avancerad men fin. Nu babblar jag på igen. MEN! Ni måste höra det finaste på länge! Jag har ju velat ha en discokula for some time now och igår så sa Therese att jag kan få hennes gamla! Jag får den liksom!!!
Jag är speedad, har druckit lite för mycket kaffe nu igen. Och så har jag ätit maestrosallad.
Jag måste bränna skivor också men jag har inget hemladdningsprogram så snälla, skicka musik?????
Kan jag ha en röd tråd någon gång när jag skriver? Tydligen inte, jag bara rabblar upp saker som poppar in i huvudet och allt blir bara krimskrams och virrvarr och blabla.
Måste lära mig sånt där och att plocka bort smutsig disk. Jag är ju faktiskt 18 snart.

Imorse vaknade jag först vid halv 10 och såg att det vat helt molnigt ute så jag orkade inte gå upp. Sen vaknade jag igen vid halv 12 och då var det jätte soligt och blå himmel. Jag åt frukost och sen gick jag ut och gjorde min fotoläxa. Eller okej, jag har 10 bilder kvar men jag ska ta dem i morgon istället. Jag var ute i mer än 2 timmar och det var så jävla skönt väder och jag måste ha gått väldigt långt när jag tänker efter. När jag kom hem drack jag kaffe, 3 koppar. Sedan satt jag vid datorn ett tag, sneglade lite på religions böckerna men orkade inte. Satt och redigerade lite bilder och satt på msn resten av eftermiddagen och sen åt jag tacos. Nu har jag försökt plugga lite men ingenting fastnar i huvudet, jag kommer faila. Jag orkar inte tänka på skolan något mer nu, jag vill bara göra andra saker hela tiden. Agnes kommer hit nästa helg föresten! Jag har saknat henne som tusan och på fredagen kommer hon hit och sover här till lördagen. Sista helgen i november ska jag nog till London med min kusin Lisa. Och någon gång vid jul funderar jag på att åka till Göteborg. Hösten blir nog ganska bra tror jag. Jag måste bara orka engagera mig i skolan lite mer. Jag har kommit på att jag inte har fixat leg än, så jävla jobbigt att jag bara har pass. Måste fixa det i veckan innan jag kommer få betala typ 400 spänn för det. Idag klippte jag sönder ett par strumpbyxor och gjorde dem till en tröja istället. En glittrig tröja som är fin. Nu är jag inne på dagens 7nde kaffe kopp. Jag klarar inte av att ha prov i buddismen imorgon. Blähä
Hejdå

Tänk om man kunde simma genom tiden och leta upp gamla saker man tappat och rätta till det dumma som finns. Sudda bort tårar som inte är värda något och kyssa dem man inte vågat och hålla fler händer och säga färre konstiga saker och kanske till och med vågat chansa. Kanske inte gå dit man gick en gång, kanske undvika att träffa någon och kanske försöka ändra att människor försvinner. Kanske hinna säga en sista sak innan allt är försent och ta vara på sista man minns av någon person. Kanske inte göra vissa saker framför en viss person och kanske inte ignorerat vissa människor. Kanske sagt förlåt lite tidigare och kanske börjat prata innan det blev försent att säga något. Kanske säga som det är från början så att spiralen direkt gick sönder i bitar istället för att låta den hålla på till tidens slut. Kanske klappa någon på kinden och kanske våga lita. Kanske hoppa från trampolinen och leta efter skatten på botten.
Puss och kram,

Fan fan fan fan fan fan fan ta dig!

Okej förlåt, det blir inte ett inlägg innehållandes av Frida Maria Stenmark eller en av grans historier. En annan dag. Idag ska jag skriva om saker ni inte vet om mig.
1. När jag var 6 år bodde min familj i Laos (det vet ni ju) och någon helg skulle vi till en djurpark och kolla på massa djur och gå i någon stor trädgård. Vi hade gått runt där hela dagen och skulle sist gå till en stor bur med apor som man fick mata. Vi köpte fula chips i form av fingrar. Jag stod ensam på ena sidan av buren och skulle mata en apa. Efter ett par sekunder känner jag att apan tar tag i mitt finger och börjar knaga på det. Jag drar i min hand men apan är för stark. Jag börjar skrika och apan bitar bara hårdare och hårdare eftersom att han tror att mitt finger är ett finger-chips. (Ni ska veta att apor har lika vassa tänder som krokodiler) En stor man kommer fram till mig och sliter ut mitt söndertuggade finger och jag sjunker ihop på marken och börjar panikgråta. Erik kommer springande och vi springer mot bilen. Jag får sitta bak på flaket hela bilfärden till akuten och när vi kommer dit börjar dem snacka om att aporna kanske har rabies. Som tur är hade dem blivit vaccinerade. Tänk er att få rabies som sexåring! Iallafall har jag fortfarande ärr från apans tänder på höger långfinger.
2. Jag vill väga 10 kg mer. Mer. Mer. Mer. Jag vet inte hur länge jag har försökt att gå upp i vikt, hur många år mitt nyårslöfte är att gå upp i vikt. Det går inte. Inte. Inte. Inte. Jag hatar det och jag hatar min kropp för att den inte gör som jag vill. Ibland vill jag inte se mig i speglar för jag ser så sjuk ut. Jag tycker att jag ser hemsk ut. Bara för att man är smal är det lätt att man får någon slags stämpel. För det är inte synd om dem som är smala, dem är ju SMALA. Om man är smal är man lycklig!!! Det är bara synd om överviktiga för att det är så himla jobbigt att väga några kilo för mycket och att vara smal är inte jobbigt. Inte. Inte. Inte. För det är ju inte så att det är extra kallt på vintern, kläder sitter konstigt och så fort man äter en sallad så tror alla automatiskt att man bantar. Shit hon är ju sjuk! Hon kommer spy upp det där sen. Kolla nu tror hon att hon är värsta snygg för att hon är SMAL men det är hon inte. Inte. Inte. Inte.
Saker som man inte kan göra något åt är det som irriterar mest. Jag fattar ju vad ni menar men fattar ni vad jag menar? Det handlar inte om val man gör. Det handlar om vad man har och var man inte har. Hur man är och hur man vill vara.
3. Jag är för trött för att skriva en tredje grej. Jag gör det imorn eller något sånt, föresten ska jag träffa jonna imorn och det ska bli kul. Puss och godnatt allihop.

Fredag: Jobba, film, sova. i stort sett.
Lördag: missa bussen som inte ens gick och istället vara ledig. se candy och sova hela eftermiddagen. Jag och Petra åkte till Olle på kvällen. Varm choklad och öl mitt i mörka skogen. Sen såg vi en halv film. Sen en hel film. Sen en halv film till. Alla höll på att somna så vi åkte hem.
Söndag: Jobba, äta, tv, datorn.
Hejdå!

Det hela började för typ 1½ vecka sedan. Antonia hade kommit till mig på morgonen för att vi skulle ta bussen tillsammans från mig. Vi går på gränd-gatan längs mitt hus förbi de parkerade bilarna och när vi kommer längst upp ser vi en duva ligga på marken. Den är död och det rinner blog från näppen. Det ser så sorgligt ut och vi tittade lite på den innan vi gick vidare. Dagen efter går jag till bussen samma väg ensam. Någon har kört över duvan så den ligger lite platt på marken men den är fortfarande hel och fortfarande död. På eftermiddagen kommer jag hem och går förbi duvan igen. Den är lite plattare nu och är blöt av regn. Färgen har också blivit mörkade på duvan. Dagarna passerar och jag tänker inte på den så mycket. Ser den bara ligga där varje morgon lite mer trasig än dagen innan. Men idag, för några timmar sedan. Jag hade tagit bussen från stan med Petra efter vi hade jobbat. Jag gick av en slump den vägen, brukar inte gå gränd-vägen på kvällarna för det är så satans mörkt då. Men iallafall så gick jag där och ser något svart ligga på marken. Jag förstår att det är duvan. Eller det är ingen duva längre. Den är bara blöta fjädrar på asfalten. Det gjorde så ont i hjärtat. Ingen bryr sig om dig. Ingen vet att du inte finns. Ingen har tagit hand om din döda kropp. Ingen har ens tänkt tanken på att du en gång levde. Och ni ska veta att jag hatar fåglar, det är nog det vidrigaste som finns. Och tänk då att jag, fågelhataren kände för den här duvan. Det var så sorgligt. Tänk om jag hade slagit i huvudet och ramlat ihop på marken och dött. Tänk så hade ingen gjort något utan bara låtit mig ligga kvar där och bilar hade kört över mig och mina inälvor hade legat på den våta asfalten i flera dagar. Ingen ens flyttade mig från vägen utan bara körde över mig som att jag var vilket skräp som helst. Smuts som ligger på gatan. Tillslut så finns det inget kvar av mig och det finns inte ett enda bevis på att jag någon gång har existerat. Ingenting, som att man var ingenting. Jag tycker synd om duvan. Tänk vilken lång text jag kunde skriva om ett djur jag hatar. Tänk att jag har ett hjärta någonstans där inne.

Jag har fått nytt tangentbord nu och därför kommer det bli mer blogg nu och mindre apelsinjuice vid datorn. Dagen har gått relativt snabbt, hade foto hela förmiddagen och vi åkte ut och tog lite bilder. Sedan hade vi religion en stund innan vi fick våra handledare till projektarbetet. Åkte sen till jobbet och gick på utbildning till något nytt tråkigt projekt, efter rasten fick jag sitta på Statoil endå och det går sjukt bra nu. Vill bara sitta kvar där istället. Imorgon har vi sovmorgon och det ska vi så jävla skönt. Sen ska jag bara hem och ta det lugnt. Nu ska jag se sex and the city och äta mackor.
Puss!

Nedsänkt blick bakom glasögon med trasiga bågar. Tusen tankar gömmer sig bakom rufsigt hår och blanka ögon. Varför tar han inte min hand? Minuter går lika snabbt som sekunder. Fullständig tystnad och läppar som aldrig möts. Fingertoppar som aldrig snuddar och ord som aldrig blir sagda. Varför? Varför? Varför? Urdruckna vinglas och tomma ölburkar. Någon har trampat i några chips och lämnat tusentals smulor på den röda mattan. Varför kan han inte bara säga något? Några blommor i en vas har vissnat och lämnat ljusbruna små blad på bordet med det trasiga benet. Fönstret står öppet och låter kalla vindar blåsa liv i rummet. Varför gör han inget innan allt är försent? Han reser på sig och går ut. Det enda ljud man kan höra sen är ett hjärta som går sönder.