Jag är iallafall ner i hålet igen. Det svarta alltså. Och det finns ingenting jag kan göra tror jag. Så jävla jobbigt att jag själv inte kan styra över det. Så jobbigt att det är min födelsedag snart och jag är på väg ner. Kan någon snäll tala om för mig vad jag ska göra för att inte sugas in i det där satans hålet där det bara finns mörker och mera mörker?



(Mitt dunkande hjärta under svettiga t-shirten.  Sprungit flera kilometer eller mil. Försöka andas och skratta mot varandra tills man ramlar i backen för det gör så ont i magen. Så blött på marken och så lite man märker det. Så lite mening något annat har när man får ligga på asfalten och nästan dö för det är för många fjärilar i ens magen. Allt är isolerat av händer som snuddar lite för ofta men mycket för sällan. "Puttar du på mig så puttar jag på dig". Smilgropar är så klyschigt och du är väl glad när du är med mig? Ibland räcker det med 28 fräknar och mjukt hår i nacken. Ibland räcker det med "ibland".)




För att inte förstöra allas dag så jag visa fina bilder från en blogg som heter: thenewkid
Det jag gillar mest är att hon visar ansiktet på väldigt få bilder och har istället masker eller redigerar i efterhand.
& så har hon likadana skor som jag har i hennes resväska.