& så har jag skaffat hipsterhår. Ni får se en annan dag. Ungefär imorn!

Hej. Jag är hemma hos mamma och pappa och betalar lite räkningar och sånt där. Men orkar inte egentligen för mina armar gör så himla ont. Och ja, det beror nog på att jag har burit tunga lådor och påsar hela eftermiddagen. Håller på att flytta. Tillbaka till Blindgatan. Är ambivalent till allting som har med det att göra. Orkar inte tänka på det. Jag bara packar och städar istället. Får tänka på torsdag. Då jag inte bor borta i Hälsninggården längre. Då är det även 2 månader och 16 dagar kvar tills jag åker till Sydamerika.

I lördags var jag hos min vän Elin, hon bor i Svärdsjö (20 min från stan). Jag åkte dit med Frida, Fia, Sofia och Elina. Vi spelade ett spel och Elin bjöd på så mycket dricka att alla var fulla efter en timme. Hon hade minttu, turkisk peppar, tequila, tre sorters bacardi, absolut tropical och massor av sangria. Ja efter några timmar till åkte vi mot stan. Vi fick lov att stanna två gånger så Frida kunde slänga sig i ett dike och kräkas. Hon kom aldrig ut, inte Fia heller. Elin stannade hemma och Sofia var nykter. Så jag och Elina drog själva till Victucella. Jag har vart där typ två gånger för jag trodde det sög. Men det var riktigt fett. Elinas syrra köpte varsin cider åt oss och sen kom Petra dit.

Jag är så himla låg idag. På alla plan. Har ju liksom vart arg och ledsen på alla kläder länge men nu är det allt. Det var jättejättelänge sen jag var så här. Det känns som en livskris. Som bara dök upp. Jag vill göra något riktigt. Det känns som att jag sällan gör något riktigt. Allt är bara tillfälligt och aldrig riktigt som jag vill att det ska vara. Det känns som allting här ska vara så viktigt, så ordentligt och exakt. Det är så mycket ansvar och saker att komma ihåg och planering planering planering. Kanske är det för att jag saknar att resa så mycket. Kanske för att jag mådde så bra då och så dåligt nu. För att jag vet att det finns ett "någon annanstans" men jag väljer att vara här. Och att jag passade bättre där. Där allt bara är just nu.

Igår blev jag så himla glad.

Ja idag är det ju 11/11/11. Det kom jag på 11.47. Och så insåg jag att jag hade missat 11:11 och det skulle aldrig mer hända och jag fick smått panik. Och sen blev jag rädd och tänkte på alla ögonblick som jag missat och alla som hade passerat helt utan att jag märkt något. Och alla som känner mig vet ju vilka problem jag har med det där. Jag är besatt av att komma ihåg allting jag gör. Alla mina minnen måste stanna kvar i huvudet. Jag lägger ner mer tid och energi på att spara händelser i mitt huvud än att uppleva nya saker. Det är som en sjukdom. Jag sparar kvitton, lappar, biljetter, skriver ner ord i telefonen, godispapper, kan inte radera en enda bild på datorn, drömmer mardrömmar om att jag skulle tappa minnet. Jag önskar att någon kunde filma mig, varenda sekund hela mitt liv. Då skulle jag slippa tänka på det här hela tiden.

Ja nu är jag sjuk också. Det är ju roligt. Igår skulle jag upp till lokalen där alla repar och lämna alla kläder jag var klar med osv. Och sen hade jag tänkt att åka efter 20 min. Åka hem och försöka bli frisk. Så var det tydligen inte tänkt. Jag skulle vara med under hela repet och kolla hur alla kläder såg ut på scen. Fyra timmar senare åkte vi hem. Sov för lite och oroligt och var därför ännu mer sjuk idag. Orkar inte ens hålla i nål och tråd i mer än tio minuter. Sug pung.
Idag fyller min fina lilla vän Emelie 21 år. Vi ska gå ut och äta och dricka en öl. Jag borde typ dricka whiskey. Men det ska bli jättetrevligt, hon är världens bästa tjej och sådär. Innan dess ska jag försöka ändra inställning och få i mig lite mat. Och framför allt få någonting gjort.

USdhajkdhsakfjds hatar. Allting är jättejättebra utom det här satans syandet. Vill bränna upp allting, ge dem fingret och fly till Bahamas. Och allting ska vara klart om en vecka. Så då tänker jag "Jaja det är bara en vecka kvar" och sen tänker jag "MEN HERREGUD DET ÄR BARA EN VECKA KVAR!!!! JAG HAR SÅ JÄVLA MYCKET ATT GÖRA". Och så tänker jag såklart "Fan vad jag bara klagar och klagar och spyr på den här bloggen". Så nu slutar jag med det för den här gången.