Sunday morning

Just det, hallå. Är hemma nu. Sjuk och flagnar bort allt det bruna. Har spenderat gårdagen och dagen med att kolla på project runway maratonet och sovit och ätit och så. Imorgon börjar skolan för mig och det känns både bra och dåligt. Bra med rutin och för att få träffa alla som vanligt. Dåligt med tidiga mornar och måsten.
Turkiet var bra. Eller det var för varmt och jag blev sjuk där. Okej alla blev sjuka och hostade som idioter sista dagen. Men det var bra endå. Jag hade kul. Det känns så långt borta nu och jag känner typ ingenting, bara som att det är tomt.
Idag har jag reflekterat över varför jag är som jag är och varför är som allt är.
Slutsatsen blev iallafall något i stil med detta.
Jag har aldrig lyckats älska mig själv. På grund av mitt enorma självhat så klarar jag inte ens av att vara ensam med mig själv. Och det är därför ingen annan kan älska mig heller. Jo, jag vet att min familj och mina vänner älskar mig men det kan inte riktigt nå in förrens jag älskar mig själv. Jag litar inte på någon. Det gör lite ont att säga det men mina vänner har säkert förstått det till en viss grad. Jag kan inte prata om mig själv för jag tror att alla ska lämna mig och dem förstår hur jag verkligen är. Hur mycket hat det finns i mig. Varje dag slåss jag med mig själv. Varje dag får jag nypa mig själv då jag hamnar i situationer som mitt psyke inte klarar av. Som att prata inför många människor, att gå i en korridor med människor som tittar på mig. Allt där jag på något litet sätt hamnar i någons fokus. Då någon granskar mig. Självförakt är det enda ord som passar in. Och eftersom att jag inte klarar av att ens älska mig själv är jag rädd att jag inte kan älska människor nog. Jag har aldrig pratat om mina känslor, jag kan inte. Jag vet inte hur man gör. Det finns inte i min natur att göra det. Det känns som att jag är ett hopplöst fall. Så klychigt om man tänker på mitt gamla bilddagboken-namn. Visst är jag endå ganska fyndig? Tur att jag har lite självdistans iallafall. Det endå sättet jag kan uttrycka mina känslor är i text och inte ens det räcker. Jag vet.
Nu ska jag dricka kaffe och se något på tv.

Kommentarer
Postat av: j

det känns som om mycket av det där lika gärna skulle kunna handlat om mig. jag älskar dig stina <333

2008-08-24 @ 21:18:14
Postat av: cp

jag skulle kunna skriva att jag älskar dig, men jag antar (hoppas) att du redan vet det. jag hoppas också att du ska komma över det där, att du ska börja tycka om dig själv, så som jag & åtminstone en bunt andra människor gör. & blablabla, vi tar det via msn eller brev eller nåt en annan dag, det blir bättre. puss.

2008-08-24 @ 21:50:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0