Hade en jobbigt bra dröm, en sån där som känns så verklig och så fantastisk att man tror att det inte är en dröm. Men efter man har varit vaken i ungefär 10 sekunder kommer man på att den inte var verklig och hela min dag är skit nu. Allting känns som ett sämre alternativ av min verklighet. Såg hur det kunde ha varit och jämför det med hur det är. Jag kunde inte andas, missade ett tåg, kunde inte röra mig så jag missade det andra tåget också. Då gick jag hem och rökte tre cigaretter i rad så min tunga känns helt luddig. Har ätit två pstfrallor och sett två avsnitt av paradise hotel. Ingenting känns bättre. Och det är bara drygt, för jag har egentligen ingenting att vara ledsen över. Är bara trött på vintern, falun, rutiner, vardagen och nästan alla människor. Därför kan jag bara planera, fantisera och önska saker. Och det hjälper ofta, men inte jämt. Idag ska jag försöka sy mig någonting så att jag blir glad, laga mat, sticka en ful halsduk och duscha. Det är typ det. Gör mig glad.

ps. det här är bra söndags-pyssel

Även om det är mycket mycket suddigt min jag min första kyss. Då kallades etage för palatset och på onsdagar fick högstadieelever gå dit. Man drack alltid kopiösa mängder alkohol hos någon innan, för det serverades ingen alkohol där inne om man inte var 18 eller hade falskleg. Runt husets hörn stod flickor och pojkar och drack ur petflaskor fyllda med vad man hade fått tag på. Väl där inne var stämningen helt sanslöst upptrissad. Jag var inte speciellt full men blev medryckt i alla andras känsloexplosioner. Alla dansade sig svettiga under blinkade ljus i regnbågens alla färger. Och där fanns någon ett huvud längre än mig med mörkt hår som helst plötsligt hade bestämt sig för att kyssa mig. Sen gick jag därifrån och tänkte att nej, vad det där allt?
Andra gången hade jag druckit hur många stulna öl som helst, jag hade färgat håret ljust och var ute på landet hos min kompis mormor. Vi var på något ställe där folk dansade och skrattade i gräset, han hade lite skäggstubb och jag hade hans jacka på mina axlar. När han sa att han ville att jag skulle sova i hans bil slängde jag jackan på han och sprang därifrån så fort jag kunde. På vägen hem fick vi lov och att stanna bilen så jag kunde spy.
Nu har jag delat med mig. Det skulle vara fruktansvärt intressant om någon ville dela med sig av någonting kul, vad som helst.

Idag är det måndag och det är likamed inga förhoppningar. Måndagar är tråkiga, jobbiga, tröttsamma och ångestbildande. Fast ibland är dem helt okej, som idag. Var inte så fasligt trött när jag vaknade så jag passade på att gå upp samtidigt som pappa så jag kunde få skujts. Kom till tågstationen en timme innan tåget gick så jag sminkade mig på toaletten, drack lite kaffe och läste metro och det var hur bra som helst. Sen satte jag mig på tåget med Matilda, la mig på ett tresäte och somnade, vaknade utvilad i Sandviken och det var ljust ute för första gången på länge. I skolan har vi tryckt lite färgprover och klippt och klistrat och bara tagit det lugnt. Jätte skönt det också. Sov och läste på tåget hem, nu är jag inne på andra koppen kaffe och någon slags harmoni har infunnit sig i min lilla kropp. Ska ta vara på det.

Oj skrev det här inlägget för tre timmar sedan men publicerade det inte. Här kommer det iallafall, lite senare än tänkt.
Idag har varit en mysig dag. Vaknade sent för en gångs skull och låg en stund under täcket. Sen ringde Agnes och efter det hoppade jag i mina duntofflor, hämtade morgonkaffe och ett glas juice. Sen läste jag några bloggar och tittade på Christine. Har gjort det tills nu med en paus då jag åt gräddpytt, stekt ägg och rödbetor. Det var gott. Nu dricker jag cola och funderar på om jag ska se på mer Christine eller sätta på en film.
Tills dess att jag har bestämt mig kan jag berätta vad jag gjorde igår. Efter att ha sytt lite, ätit och läst så duschade jag och lockade håret. Händer två gånger per år kanske. Sen provade jag klänningen jag hade sytt och kände nejnejnej. Så jag satte på mig min ljusrosa blus som jag har i stort sett varje gång jag går ut nuförtiden. Tycker om den. Sen åkte jag, Antonia, Frida och Fia till Linda och där fanns hon, Emma och Malin. Vi spela kortspel och lyssnade på alla sorters musik. Mest Lindas. Åkte taxi ner på stan och gick in på Etage, det var väl kul ett tag, som varje gång. Men vi gick innan halv två iallafall. Köpte pizza, vräkte i mig den och gick sen hem. Då var mitt hår platt igen och det är just därför jag aldrig orkar locka det.
Det blir film iallafall, hörs!

Kom just på att jag hade värsta idé-bomben inatt, jag kunde inte riktigt sova och låg och tänkte på färger, material, mönster, siluetter, former, strukturer osv. (Mitt liv är lite kaos just nu för mitt huvud stänger liksom aldrig av) och kändes som om jag visste vad jag vill göra, som att jag har hittat mig i allting förvirrat. Även om jag inte har ett ord, ett koncept än så har jag bilden framför mig. Fattar dock inte hur jag ska lyckas få med allting jag vill i den lilla utställningen, vill ha typ 20 plagg. Kommer inte hända. Nu ska jag återgå till min lördag.

Ps. Saknar mig lugg pyttelite.

Känns bra att jag har börjat gå upp tidigt på helgerna. Eller tidigt, innan tio iallafall. Men pappa tycker att det vore nyttigt om jag rörde lite på mig också, kanske är sant. Men jag har inte lust, ork eller tid med det. Dessutom är det tråkigt, det enda som är roligt är att simma och kanske att springa. Hur som helst kommer det aldrig hända endå.
Jag dricker kaffe, syr paljetter på en tröja och skissar på plagg och provar färger. Det är jobbigt att vara kreativ när det gäller någonting stort. Eller nej inte jobbigt, mer att jag måste bli hundra procent nöjd. Vill inte skriva mer på det här inlägget för det är så jävla tråkigt.