Jag antar att det här är min andra dag som arbetslös. Känns inte så jävla bra. Känns som att jag borde sätta mig på ett tåg vart som helst bara för att inte vara kvar här. Jag har ingenting som håller mig kvar här egentligen, ingenting som kan få mig att stanna. Inget är tillräckligt bra. Orkar inte skriva när jag är dagen-efter-deppig egentligen men jag är ju så jävla säker på att det är dags nu. Att åka.