just nu pågår ett jätte spännande avsnitt av grey's anatomy men jag har inte mage att säga till min pappa att flytta på sig.
han är sjuk och ligger avslagen i soffan och ser på deal or no deal som han egentligen lika gärna kan se på mitt rum eller i källaren eftersom att kanal 4 finns på alla tv-apparater i huset och kanal5 bara på en av dem, den han sitter vid.
är sur och mest på mig själv, inte bara för hela grey's anatomy-grejen utan även för diverse andra saker.
som mina pengar, mitt rum, min prestation, mitt liv.
failure på alla sakerna.
jag kan ioförsig förstå att folk inte har koll på sina pengar, hur städat det är på sina rum eller hur de presterar på vissa saker. men hela mitt liv ligger i någon sorts kronisk obalans.

jag tänker att mitt liv är som en stor röd ballong fylld med grejer i ett enda jävla kaos. ibland vill jag bara skjuta ett hål på ballongen så att allting långsamt sipprar ut och skapar plats för ett helt nytt innehåll, som jag själv kan välja.
jag kan varsamt plocka ut en lagom mängd fina saker som mitt liv ska innehålla och sedan stoppa in det i min röda ballong och sedan stänga den riktigt hårt så att bara de absolut viktigaste sakerna kan ta sig in.