Run into a dead end
I fredags försov jag mig, på den absolut sista skoldagen, då man inte kan försova sig. Svor och sprang till tåget som går en timme senare, kommer dit och fikar med mina fina klassisar och alla fick berätta om sina framtidsplaner. Sen hade vi en sista loppis-runda med klassen och fick blommor och packade ihop våra saker. Tillslut var bara jag, Matilda, Emil och Kristin kvar. Efter det sista hejdå-et kom mamma och så köpte vi glass och åkte till en tygaffär i Storvik, Matilda handlade och sen åkte vi hem. Fixade fika och sen kom Linda, hon gav mig världens gulligaste halsband! Så himla söt. Sen fick jag blommor och en peace and love biljett av mamma och pappa, sen kom Sofia, Frida, Emelie och Elina och av dem fick jag en hel låda proppad med choklad, cola, kakor, chips osv. Och en bukett blommor. Hallå världens finaste!?!?! Sen fikade vi tårta och muffins och kakor, Antonia kom efter en stund och så satt vi i solen.
Alla drog utom Linda, vi satt och kollade på konstiga hemsidor och sen dök Petra upp efter jobbet, vi åt mat med mamma och drack rose. Petra åkte hem och då kom Bella och drack lite vin, sen gjorde jag och Linda oss klara, drack mer vin, Petra kom tillbaka, vi drack mer vin, vi gick till Sofia, drack mer vin, dansade och sen gick vi till Rådhusgården. Det var nice. Men jag droppade av efter en stund och gick och mötte Olle och Philip. Vi överraskade Petra som var ensam hos Frida, sen låg vi i en hög i sängen och skrattade tills det var dags att sova. Då skjutsade vi hem Olle, Fridas syrra och Linda. Jag somnade gott i Fridas bäddsoffa.
Igår gick jag hem tidigt och hade mysdag med mamma, vi drack litervis med kaffe, såg typiska lördagsfilmer på fyran och åt den tårta som var kvar. På kvällen drog jag till Therese och Ambe med Frida. Petra och Sofia kom också. Vi drack vin igen, lyssnade på dålig musik som vi inte hade valt, hängde på balkongen och jag pratade med en kille som lärde mig hur man ska göra en god risotto och egen bearnaisesås.
Vi skulle GÅ till stan från främby = långt. Men vi har alltid en sån jäkla tur, så en bil stannade vid oss precis när vi börjat gå i regnet, och frågar om vi ska ha skjuts till stan. Klart vi skulle. Sen kom vi på att jag hade en bag-in-box i väskan så jag skulle inte komma in på krogen. Så då satte vi oss på en tak och drack upp det, satte oss på en bock-staty och bag folk fota oss. Det var roligt. Sen hamna vi på Pitchers, drack shots och Petra raggde på en 40årig grek, jag blev kvar med hans sönderblekta kompis i samma ålder. Nej. Drack shot med Daniel och blev bjuden på öl av Petra. Det var en fin kväll. Gick till Maestro och köpte pizza, råkade fetta ner HELA min tröja med pizzaflott. Dränkte den i salt och tvål, det gick sådär. Efter att ha tryckt i mig pizzan somnade jag medans Petra hade en konversation med mig.
Fin helg. Idag ska jag kanske se den där filmen om en mänsklig tusenfoting, jag mår illa redan nu.
Ps. Mamma du är bäst!
Maybe we can make it alright
För två sommrar sedan, när min mormor fortfarande levde, la jag upp den här texten på bloggen för
allting jag kände påminde om den här låten. Det är fortfarande en av världens finaste låtar jag vet och
jag kom och tänka på det härom dagen när Jonna pratade om den, sen lyssnade jag hela natten igår
och hela morgonen idag och det svider lika mycket nu som för två år sedan. Som för 5 år sedan. Det
är som att jag känner någon annans smärta fast den är min nu. Jag har en dålig dag, igår var en dålig
dag, dagen innan var en dålig dag. Jag tar alla gester och ord som svek, jag tar allting på största allvar
och äh jag vet inte varför jag skriver om det här. Ville lägga upp texten igen för att den säger mer än
vad jag kan. Om allting.
jag vet en vän som bor i huset intill
och hon har lovat mej allt va jag vill
mmmhm.. jag vet en vän, som är lika blåögd som jag
vi borde få det bra
när mina fingrar inte känner mer
när mina ögon inte längre ser
när livet vänder
ska jag ännu be (come give me love, come give me love)
kom ge mej världen
kom ge mej fred
kom sänk ditt huvud
och lägg dej ner
kom ge mej kroppen
kom ge mej allt som du har
och jag ska stanna kvar
jag vet ett rum långt in dit vi brukar gå
om vi ska gömma oss, bara vi två
mmmhm… jag vet en vän, som är lika mörkrädd som jag
vi gjorde slut idag
när mina öron inte längre hör
när bladen faller och en stjärna dör
när livet vänder
ska jag ännu be (come give me love, come give me love)
kom ge mej solen
kom ge mej hav
kom ge mej jorden
vi lever av
kom ge mej kroppen
kom ge mej allt som du har
och jag ska stanna kvar
mmm…
kom ge mej sommar
kom ge mej liv
kom ge mej kärlek och livs motiv
kom ge mej kroppen
kom ge mej allt som du har
och jag ska stanna kvar
mmm…
kom ge mej sanning
kom ge mej tid
kom ge mej kunskap
kom ge mej frid
kom ge mej doften
kom ge mej allt som du har
och jag ska stanna kvar
mmm…
kom ge mej världen
kom ge mej fred
kom sänk ditt huvud
och lägg dej ner
kom ge mej kroppen
kom ge mej allt som du har
och jag ska stanna kvar
när mina öron inte längre hör
när bladen faller och en stjärna dör
när livet vänder
ska jag ännu be
kom ge mej världen
kom ge mej fred
kom sänk ditt huvud
och lägg dej ner
kom ge mej kroppen
kom ge mej allt som du har
och jag ska stanna kvar
Du sa kom ihåg mig och ändå är det du som blåser förbi
Har två dagar kvar i skolan och det känns så sorgligt samtidigt som jag inte orkar gå dit överhuvudtaget igen, det är så jävla svårt. Jag har varit så stressad, så less och så trött, är fortfarande. Snart kommer jag stressa över någonting nytt, jag kommer dö av hjärtattack, jag kommer hamna där jag inte vill vara.
Men jag älskar mina klasskamrater, alla är så bra och lärarna och tillgängligheten. Men nu vill jag inte sy på hela sommaren. Jag vill inte göra någonting. Jag kan tänka mig att ligga under mitt täcke och läsa böcker, äta nötter och gråta över de förbannade ungdomen. Tonårsdeprissionen, den verkliga som har legat kvar som en dimma över mig sedan 2005, kommer inte försvinna bara för att jag blir "fri", det är så jävla mycket skitsnack hela tiden. Jag ger mer än jag får, snart finns bara ett svart hål i magen.
Spinning around in circles
Igårnatt klockan 2 gick jag ifrån henne för första gången sedan jag såg henne. Det känns helt sjukt.
Annat sjukt är att jag har fyra dagar kvar i skolan, att jag drar till Stockholm på fredag, att det är sommar, att jag har så mycket fint i mitt liv just nu och att man kan göra allting man vill. Jag är så trött att jag älskar allting. Har sovit jätte jätte lite så jag är dum i huvudet.
Nu ska jag gå över till Sofia och se på film med henne, Petra och Frida. Puss!
Tell me lies so i can get what i want
Det är sommar i min mage och i mitt huvud och tillochmed utomhus! Har suttit hela eftermiddagarna på Bryggkafét igår och idag. Det är brännhet sol och inte ens några nya fräknar har jag fått!
Igår pratade jag med Petra och vi grät lite nästan för det är så kort tid kvar nu, hon har dykt med hajar i Barriärrevet, hoppat fallskärm och tusenmiljoner saker till som jag skulle dö för. Snart får jag krama henne varje dag.
Annars är det rätt lugnt tempo i skolan trots att alla har skitmycket att göra, det är bara som att alla har fått ett mycket lugnare flow sedan utställningen. Har insett vad jag verkligen kommer sakna när jag slutar om två veckor. Att sitta i grupprummet och äta lunch med mina klasskompisar, att inte kunna fråga Gun-Britt och Gudrun om allting och nästan mest av allt: secondhandaffärerna. Herregud, förra veckan köpte jag två par skitfina skor för 10kr/st, en midnattsblå vinterjacka för 5kr och en svart långklänning för 10. Och det är typ vanliga priser, idag var det 5-kronor-för-allt-dagen på en av affärerna och jag hade inga kontanter. På torsdagar är det pingstkyrkans loppis där man kan fynda hur mycket som helst. Ja det är för tusan det jag kommer sakna allra mest. Och att åka tåg.
Herregud nu måste jag fortsätta avsluta mina skolprojekt så jag kan lämna in allting, puss!
He was beautiful before you came




För en minut sedan var du min
Sen åt jag några goda mackor och lyssnade på Oskar Linnros nya. Fin. Sen blev det såklart kaffe, mamma och pappa var inte hemma så jag fick lov att svara i telefonen hela förmiddagen och det resulterade i tre jättelånga (jättelångt = mer än 2 minuter) samtal med mamma och pappas bekanta och släktingar.
Kaffe igen, plötsligt plingade Frida på och jag blev superglad, så glad att jag gjorde mer kaffe och satte på Oskar Linnros låt igen och igen och igen. Vi prata, tittade på bloggar och letade upp folks adresser som vi ska skicka brev till. Superkul!
Nu är jag alldeles ensam igen, så ensam att jag sjöng All by myself för mamma nyss. Hon gick ut ur köket. Pappa åker till Albanien inatt och stannar där i två veckor. Erik åker hem till Stockholm imorn. Så jag och mamma ska BARA äta god mat medans husmanskost-pappa och fet-pizza-erik inte är hemma. Och så ska vi sy en klänning till henne. Den blir skitfin.
Nu måste jag måla/rita/fixa för ALLT ska som sagt in imorgon som vi har gjort på bilden sedan vi började. Jag har gjort typ en femtedel.
But im still trying to make my mind up
Har fått lite besök under dagen, först plingade Frida och Linda på så vi drack kaffe och solade lite, sen gick Linda och jobbade och då kom Emelie förbi istället. Tycker om att få besök hemma hos mig.
Det är nästan helt bra men jag är så satans arg över en grej som jag inte kan släppa. Men ska gå och duscha av mig det nu sen grilla med la familia och sedan får vi se. Om jag får önska skulle jag dansa omkring hela kvällen och dricka rosé och skratta och att det skulle vara lika varmt som det är nu hela natten. Men måste som sagt få bort den jävla klumpen i magen som inte ska vara där.
Puss!

The end is not near, it is already here
Jag trodde dem inte, jag ville inte. Men så står jag här med öppna sår och ser inget annat än de varningstecken jag ignorerat.
Vänta tills jag faller, vi faller, du faller, ingen faller längre.
Håller mig kvar för en lösning, en räddning, en utväg, tomma förhoppningar.
Vem blir jag när min spegelbild bara är en reflektion av förintat hopp?
Och vem blir du när du tagit allt jag har?
Det är långt efter slutet och jag har precis märkt det.
I nearly ran away
Och vill säga lite tack till alla som kommenterat om mina kläder, ni är bäst!
Just nu äter jag frukost, eller ja muffins kakor och kaffe. Och så skriver jag lite, ska måla lite, kanske sy lite. Börjar bli töntigt produktiv men det är väl bara för att man blir så inspirerad på våren. Och för att så mycket bra händer samtidigt som så mycket dåligt händer. Speciellt en sak igår som jag fick höra igår som gjorde mig så ledsen. Det absolut värsta jag vet är när hemska saker händer ens nära vänner, allt man kan göra är att tänka på dem och försöka få dem att må lite bättre.
Jag slutar skolan snart, och innan jag gör det har jag tänkt att trycka massor av tygpåsar som jag kan typ ge bort eller använda. Bara för att jag inte kommer ha tillgång till fotoscreengrejer sen. Så: nu måste ni ge mig tips och önskemål vad jag ska trycka så ni kan få mina fina tygpåsar! Ös på!!!!!
Puss!
It's not all that bad
Idag har jag varit så sjukt trött och tom och nere. Har sovit mycket, och skrivit, och ritat, och druckit kaffe och sovit mera. Pratat med fina Agnes i telefon och ska träffa henne imorn. Hittade en rabattkupong i ELLE där man fick shampoo, balsam och inpackning helt gratis så jag sprang in på HM och var hur glad som helst. Älskar gratis saker.
Igår var jag också trött, men försökte endå vara ute i solen lite för att ta vara på dagen. Sen gick jag och tittade på Lindas dansuppvisning och hon var jätte duktig.
Sen trodde jag att jag skulle få ta det lugnt nu de sista veckorna, icke. Ska in med fem miljarder uppgifter till bildkursen, sy en korsett och en kjol och få klart allting annat innan vi slutar. Nu ska jag sova, godnatt!





We don't have to fake the smiles



Bring me tears
Leftovers of you, a million years ago
What to you do all day
Imorgon ska jag dit igen, hänga upp det sista och träffa Agnes!! Sen ska jag hem och försöka göra någonting som inte har med utställningen att göra, så jag kan skriva om någonting annat också. Det är bara samma tjat hela tiden. Nu ska jag nog färga håret lite samtidigt som jag syr knappar och paljetter. Puss!

This is what makes you feel
Helvete, minns inte ens när jag skrev sist. Men jag har knappt tid att andas nu, allting måste bli klart till utställningen. Är stressad på ett bra sätt, imorn ska jag ta dit allting och börja spika och borra och bestämma. Det kommer nog bli bra! Idag har jag gjort en fågelbur!!!!! Igår var jag och Frida hos hennes mamma och hon fotade mig och mina kläder, det blev fint. Eftersom att hon inte bor kvar där är jag aldrig där längre så det var roligt att bara hänga, spela kort, dricka kaffe och skratta massor. Igår var jag också och letade ramar och råkade komma hem med ett par skor. I måndags sydde jag som en galning, var lite i Gävle och kollade på lokalen, köpte tyg till något nytt projekt att sysselsätta mig med efter utställningen, osv. osv. Har gjort tusen saker i än så länge och kommer behöva göra tusen grejer till.