Just när vi kom hem var det Peace and love. Jag minns inte så mycket men det fanns vodka, det fanns staket jag skulle över, det fanns skor man lätt kan ramla i och sen fanns det mer vin innanför fler staket. Sen är det totalt svart i jag vet inte hur länge. Jag vaknar vid en busshållsplats på en landsväg. Det är bara ängar och skogar runt om mig. Jag minns ingenting och det är ljust. Jag har vrickat båda fötterna och kan inte stå. Sitter barfota på asfalten och har ont överallt och gråter. Så att jag inte kan prata. Jag ringer. Ja, jag ringer tamefan alla på min telefonlista. Lämnar röstmeddelanden där man bara hör mig dödsgråta och får folk att åka ut och leta efter mig. Skickar kryptiska sms och tror allvarligt att jag ska dö. Av alla samtal så går ett till min pappa. Så de åker ut och letar efter mig längs alla vägar i Borlänge och efter några timmar hittar de mig. Som ett jävla vrak i ett hörn på busshållsplatsen. Dagen efter kunde jag inte gå för jag hade stora svarta blåmärken på benen och låren, och ja mina fötter hade jag ju stukat. Så efter det fick jag lite perspektiv och började fundera på vad fan ja höll på med.