Det verkar som att jag inte kan skriva någonting annat än plågsamma stycken om diverse jävligheter. Har försökt, beliveve me, i flera dagar att formulera meningar som ger någonting. Något som kan tyckas positivt (med ironi kanske) men det slutar aldrig på samma sätt som jag började. Därför blir detta kort. Så jag inte hinner dra iväg åt fel åt. Åt det där mörka. Jag lever och tittar på filmer, tvättar fönster igen och skriver cv på svenska och engelska, lyssnar på podcasts och kan inte sova, är fattig men vädret har ju varit mer än bra, har världens bästa mamma och äter pölsa med pappa, försöker reda upp livet som det så fint heter och umgås så mycket jag orkar. Man vet liksom inte ifall jag kommer vara kvar i stan så länge till och vem vet när jag sedan kommer tillbaka. Men. Ja. Jag återkommer.