Jag har också börjat spela lite bas, och piano/keyboard. Det låter kanske lite otippat och det är det också. Men Fridas pappa arbetar på ett ställe där man kan ta lektioner i olika instrument eller repa med sitt band typ. Och bara för att vi är så himla duktiga så får vi vara där gratis numera. Det är hur bra som helst. Vi har egen nyckel och får vara där jämt + sitta i datasalen + använda gymmet. Det sista kommer jag, som ni förstår, inte utnyttja. Jag är världens lataste människa.

Så ja, det är väl allmänt bra med mig även om jag ibland vill skjuta skallen av mig för att livet är så jävla konstigt. Petra är i Norge hela veckorna så jag är mest med Frida. Vi lagar mat, har seriösa och oseriösa snack, kedjeröker och tittar på Robinson.

OCH! Jonna är på hemmaplan, sköönt. Vi har haft långfika och gått på stan, vart fulla och dansat på fest och på rebecca&fiona. Började bra liksom. 
Jag har också sett på Skins, såg första säsongen för kanske tre år sedan och sen dog det liksom. Nu har jag sett andra och tredje säsongen på några dagar. Är lika såld som alla andra var för två år sedan. Alltså det är helt sjukt. Jag drömmer liksom scener ur serien och det första jag gjorde i morse var att se ett avsnitt innan jag åkte till jobbet vid åtta, jag går hela dagen på jobbet och tänker på vad som ska hända och åker hem fort som tusan när jag slutat och börjar kolla igen. Känner på mig att det kommer sluta illa. När serien är slut kommer det kännas som att någon har dött och jag kommer bli deprimerad och undra varför mitt liv är så jävla tråkigt. Och varför kan inte jag få bo i England, hänga med helt störda människor, vara sexton och äta piller?