Nothing to say

Nu har jag ätit så fruktansvärt mycket tsatsiki att det svider lite i munnen. Men det var det värt. Och så åt jag paj och sallad och thaisoppa och så. Gott. Dagen har varit himla bra förutom att jag har varit döds-bakis. Igen. Vaknade ganska sent men det gjorde inte så mycket. Åt lunch direkt med mamma, pappa och Erik ute i solen och sen chattade jag med Petra. Klädde på mig första bästa och gick ner till Kvarnparken med en kopp kaffe. Där mötte jag Sofia och så satt vi där och snackade om ditt och datt någon timme. Efter det gick jag hem och såg på några avsnitt av My so-called life. Har snart kollat klart på alla avsnitt. För andra gången. Ja och sen kom Sofia hit igen och vi såg dokumentären om Robyn. Det var egentligen meningen att jag skulle på bio med Hanna senare men varken hon eller jag var i rätt humör. Så vi bytte dag. Nu har jag alltså käkat och ska sätta på en film och dö lite. Orkar inte riktigt tänka på någonting idag så jag sätter på högsta volym på musiken och ser på någonting konstant för att dämpa det där mörka onda som gör sig påminnt titt som tätt de senaste två veckorna. Det är inte rättvist. Jag har mått så dåligt de senaste åren att det faktiskt borde räcka nu. Någon annan kan få ta över den här ångesten ett tag så jag kan få andas ett par minuter iallafall. Få känna lugn. Men istället sätter jag på hög musik. Så länge.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0