Jag sover i vanliga fall på sidan, i framåtstupasidoläge, och ligger kvar så tills jag vaknar på morgonen. Alternativt att jag har rullat över till andra sidan och ligger likadant fast spegelvänt. Inatt vaknade jag dock på mage, jag var helt dåsig och förvånad och helt plötsligt inser jag att jag inte vet vart min vänstra arm är. Jag blir fullkomligt livrädd och försöker röra den men den finns inte. Tillslut hittar jag den under mig själv och den är helt livlös. Jag känner på den men det känns bara som deg. Jag blir helt svettig och är gråtfärdig. I mitt halvt sovande tillstånd tror jag att jag aldrig kommer få tillbaka känseln. Jag får liksom inte kontakt med min arm och den bara hänger där som en död lem. Jag är nära till tårar när jag tillslut börjar få tillbaka känseln i fingrarna och kan känna med den igen. Sen somnar jag om. När jag sen vaknar på morgonen sitter oron kvar och det har den gjort hela dagen. Det känns som ett trauma. Och nu tycker jag helt plösligt mycket mer om min vänstra arm än jag har gjort tidigare. Det känns som att jag måste hålla koll på den och se till att den hela tiden rör på sig. Det är skitjobbigt.