Jag kan inte sakna någonting jag knappt kommer ihåg tänker jag ibland. Sen läser jag sms eller ser på bilder eller känner en doft eller hör en låt. Hjärtat börjar slå okontrollerbart och någonting spricker igen. Någonting som man har lagt ner till på att laga går sönder igen och allting känns så jävla hopplöst. Som att silvertejpen man lindat runt aldrig kommer riktigt sitta. Jag har någonting i mig, ett monster, ett förbannat äckligt litet odjur som hindrar mig från att må bra. Jag kan inte, jag kan inte, jag kan inte. Och jag undrar om det finns piller att döda det med, men troligtvis är det bara jag som på något sätt måste mörda den jäveln.