Jag har svårt att placera hur jag mår. Samtidigt som jag stressar i skolan så börjar jag bli riktigt bekväm och trivs. Uppskattar att det finns en plats där jag kan göra det jag tycker om, ett ställe där jag liksom kan uttrycka mig och omge mig med människor som kan och som har samma intresse. Och hur ställer man sig till att man inte hinner göra någonting hemma för att man hela tiden umgås? Jag får ett socialt liv samtidigt som jag inte orkar saker som också är viktiga. Jag är glad och samtidigt hinner jag inte med att ta in någonting. Fast egentligen tvivlar jag ju bara på saker jag inte vågar ta för givet. Och jag är glad och det är ovant. Jag har legat och samlat damm i flera år känns det som och egentligen är jag för dum för att fatta tror jag.