Om ni vill lyssna på fina saker ska ni lyssna på Mia & Klara när dem sommarpratar. Och Alex Schulman. Och om ni vill skratta lite lyssnar ni på när Filip & Fredrik pratar. När Mia Skäringer och Alex Schulman pratar om sina pappor grät jag. Båda gångerna. Mest för att båda pratar så fint om deras pappor som är döda, även om dem var skithögar eller bara dog så fanns kärleken. Och Alex påminner om att vi ska skynda oss att älska och jag tappar bort alla ursäkter till att inte följa det rådet. Men jag kan inte. Inte på det sättet som de pratar om sina pappor. Jag har någonting i vägen som förstör. Allt det som borde vara vackert. Varför klappar han inte mig på huvudet när allt suger, och säger att allt blir bra. Eller litar på mig. Eller hämtar mig mitt i natten istället för att bara skrika. Varför kan jag inte inse att han är en bra pappa innan han försvinner. Varför kan han inte fatta att han måste vara en bra pappa innan vi hinner sluta älska. Vi måste hinna älska.