Jag har haft världens bråk med pappa. Och det är sällan vi bråkar men när vi väl gör det kommer allting man har irriterat sig på upp till ytan. Nu är jag arg, ledsen och trött på att vi aldrig kommer överens. Att han inte kan acceptera mig för den jag är och mina val jag gör, allting ska handla om vad han anser vara rätt. Att jag ska bli någon han inte behöver skämmas över, att jag ska utbilda mig till någonting.Att sy kläder kan tydligen inte vara ett jobb, det är en hobby. Och att hitta någonting man älskar att göra spelar ingen roll. Och han behöver inte ens säga det, jag ser det i hans ögon jämt. Det är därför jag aldrig klarar av att se in i hans ögon. För mitt hjärta går sönder varje gång. Och jag undrar varför jag inte kan vara den han vill att jag ska vara.