Klockan är snart halv tio. Jag pluggar. Jag har så jävla mycket att göra. Men om mindre än tre veckor behöver jag aldrig mer plugga. Jag står ut. Jag fixar det ju. Krönika. Gudstjänstrapport. Mediekommunikations arbete. Fotouppgifter. Jag är trött på allt fast samtidigt glad för att mitt liv börjar nu, på något sätt. Samtidigt som en del av livet är slut. Jag får ont i magen, det är inte roligt att bli vuxen. Om jag kunde skulle jag stanna kvar här, nu. Kanske om två veckor då studentveckan sätts igång och alla betyg är satta. Då kommer jag nog vara fantastiskt glad. UÄÄHH hatar mina humörsvängningar