Okej mitt huvud har börjat snurra. Allting händer, allting håller på att ta slut och jag vill både att tiden ska gå snabbt och att den ska sakta ner. Jag får panik, för att livet liksom ska börja samtidigt som jag knappt kan vänta till att bli fri, att få andas på riktigt.
Runt om mig händer saker hela tiden och mina vänner är ledsna, senaste dagarna har gått åt att träffas och trösta och prata, helt hela natten med hur många koppar te som helst. Och det känns inte bra.
Jag knappt några pengar. Jag blev nekad att köpa en chokladkaka igår, det kändes så jävla hemskt när det har gått två veckor på maj och jag inte har gjort något kul och inte köpt något allas. Jag vill bara gråta för att allt jag vill göra kostar pengar. Jag måste få ett jobb, jag vill ha ett jobb, jag längtar till att jag får ett jobb.
Min pappa ska flytta till Laos, det är 100% säkert nu. Han kommer åka i höst och vara borta ett helt år. Det känns så konstigt. Men jag är glad för hans skull, och för en stund funderade jag på att följa med och kanske jobba på internationella skolan. Men det skulle bli hemskt ensamt. Och det känns ändå bra att bara bo med mamma, det kommer säkert bli jätte bra och jag menar, han kommer ju tillbaka och hela grejen innebär ju att jag kommer få åka ut och resa lite mer och det gillar vi.
Nu kommer Frida hit och vi ska göra något av denna torsdag. Jag har långhelg och ska inte till skolan försen måndag. Puss


the new kid