Fem sanningar.
1. Min hjärna är konstig, jag tänker för mycket på allt och om allt. Analyserar varenda tanke tills det inte finns någon fantasi eller någon magi kvar. Allt blir så tråkigt då.
2. Jag är rädd för framtiden. & för att bli äldre.
3. Jag vet inte om jag har varit kär någon gång, inte på riktigt som det ska vara iallafall. Bara den där hemska kärleken där det blir fel åt olika håll och ingen blir glad.
4. Jag sätter alltid för höra mål på mig själv och på så sätt känns det som att jag misslyckas med allt jag gör. Jag kan ju aldrig bli så bra som jag vill att jag ska vara. Det är därför jag alltid känner mig dålig.
5. Jag har väldigt dåliga matvanor. Jag äter nästan bara chips numera, och popcorn och mackor. Äter riktig mat kanske en gång om dagen. Ingen frukost, massa cola, massa te. Skolmaten är ännu värre så då köper man något annat gott istället, som chips. Jag är rädd att efter en viss tidpunkt i livet så kommer jag inte kunna äta vad jag vill utan att gå upp i vikt och då kommer jag bli jätte tjock och inte kunna ändra mina matvanor och bara bli fetare och fetare tills jag tillslut exploderar.