En annan dag

Min mormor hade axellångt brunt hår som hon rullade varje dag efter hon hade duschat. Efter låg det i nästan perfekta lockar runt huvudet. Hon hade aldrig mycket smink, bara lite rouge på kinderna. Hon luktade alltid svagt av tvättmedel och ibland som vaniljbullar.
Hon bakade också, varje gång vi kom hade hon bakat något. Det kunde vara bullar, kakor, tårtor eller kex. Det är just en av de sakerna jag alltid kommer minnas med henne, hur hon ville att vi skulle fika hela tiden. Efter frukost, innan lunch, precis efter lunch, en halvtimme efter förra fikat, mittimellan lunch och middag, innan middagen, en stund efter middagen, kvällsfika och gärna en till fika innan vi skulle sova. Det finns inte en enda gång jag har gått hungrig hemma hos mormor och morfar (jag vägrar ta bort mormor ur mormor&morfar).
Mormor hade alltid klänning eller kjol. Alltid i någon färgglad färg men helst blommigt. Mamma och moster köpte alltid nya kläder till henne men hon la dem bara på hyllan och fortsatte gå runt i sina klänningar med mönster från 60 och 70-talet. Och nylonstrumpor hade hon året runt även när det var för kallt ute. Hon var så envis min mormor.
Varje helg vi åkte till mormor och morfar gick vi på tipspromenad på söndagarna, egentligen var det nog för att lura med oss barn på en promenad. Men det vart liksom lite roligare när man skulle svara på frågor längs vägen. Erik och Johan sprang alltid iväg och lekte med pinnar, Tommy och Krille var gamla nog att bestämma att dem inte ville följa med och jag, jag gick med dem vuxna och sa inte så mycket. Lyssnade mest och satt på morfars axlar.
Att jag var enda barnbarnet som var tjej var bara positivt. Jag fick alltid lite extra uppmärksamhet och extra många komplimanger. När jag Erik och Johan var ute och lekte i skogen vid mormor och morfar var dem alltid rädd om mig och lät mig vara prinsessa. Jag fick alltid sitta i morfars knä och spela kort med honom och mormor visade mig alltid hennes smycken i hennes lådor och ibland fick jag ett halsband eller en brosch.
När jag tänker på sommrarna hos mormor och morfar tänker jag på svartvinbärssaft, spela krocket, springa barfota på gräset, parken zoo, grönsakslandet, krusbär, stora stenen, bada och på sixten (katten). Och hur mycket jag än försöker så glider minnena längre ifrån mig. Det är som att hela min barndom sagta går sönder bit för bit. Nu ser jag bara mormor förvirrad i soffan, morfar som kommer på förklaringar och undanflykter till att mormor säger fel saker, mamma som inte ser ledsen ut men som darrar lite på rösten. Jag tänker på hur jag låser in mig på toaletten och petar bland mormors gamla hårspännen och papiljotter medans jag gråter. Jag tänker på sista gången jag såg henne på hemmet. Hur liten hon såg ut och hur ont det gjorde i mig när jag såg hur dåligt hon hade det. Jag tänker på begravningen och kistan och hur meningslös buketten i min hand kändes.
Ingen förtjänar att dö på det sättet som hon gjorde Att försvinna innefrån bit för bit och tillslut inte vara något annat vid liv. Det var inte mormor på det där hemmet, det var inte mormor som satt förvirrad i deras soffa, det var inte mormor som tappade bort sig utanför coop och hittades på polisstationen och det var inte min mormor som glömde mig.

Kommentarer
Postat av: frida

åh saknar dig finisen stinisen

2008-11-03 @ 19:50:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0