Men när börjar livet då?
Ska man behöva flytta till en ny stad med nya människor för att man ska finna någon form av start? Hur ska man kunna börja om på ett ställe där förändringar sällan sker. Allt går som i slowmotion och det finns inte en chans att ändra sina misstag eller få en ny chans. Jag bläddrar i mina gamla anteckningsblock, teckningar och brev och inser att jag aldrig riktigt fått en chans att vara någon annan än den person som alla uppfattar mig som. Den man är förblir man, sådan är  regeln ungefär. Jag hatar att inte våga göra vad jag vill för att jag i mitt undermedvetna vet att mina handlingar får jag leva med i resten av livet.
Det fungerar inte att sitta och skriva sånt här 2 på natten. Jag har suttit i timmar och sökt efter konstiga saker på tradera och då kan sånna här tankar börja härja i skallen.
Jag känner att jag kommer förstöra allt, hela sommaren. Bara för att det bor ett spöke i mitt huvud som vägrar somna någon gång!!!!



 (lina scheynius)