Svarta strumpbyxor, nattlinne och gårdagens smink utsmetat under ögonen. Visst är livet fint?
Jag vet inte om jag är allvarlig eller ironisk.
Varför gråter jag? Varför måste jag förstöra varje dag med att gråta? Varför måste jag gråta när jag endå inte vet vad jag gråter för? Jag vet ju för fan inte ens vad det är för fel på mig. Är det något fel på mig?
Jag hörde någon låt med Marie Fredriksson och Patrik Isaksson och började storböla.
Anledningarna kan iförsig vara att jag inte har sovit så mycket på senaste tiden, jag är ensam hemma, Erik har åkt hem osv. Men saken är den att jag inte är ledsen över dem sakerna egentligen utan jag använder dem som nödlösningar för att det är ju något allvarligt fel på mig. Ofta någon annan går runt och är så här? Så fruktansvärt patetisk och kan inte ens prata om sina problem med sina vänner för att man inte vet vart problemen sitter.

Det kan gå åt timmar att bara fundera på varför jag mår lite halvdåligt för det mesta och skit dåligt ibland. 1. Jag är glad när jag skrattar 2. Jag är glad när jag har sovit ordentligt och fått ätit god mat 3. Jag är glad när mina vänner gör mig glad 4. Jag är glad när jag får handla kläder osv.

Men nu orkar jag inte skriva om det där något mer idag. fy.

Igår var vi hos Frida och skulle ha en stillsam och mysig midsommarafton med sällskapsspel och prat. Den började ioförsig så men den slutade med att grannarna kom över och bjöd på alkohol och halva vårt sällskap vart fulla. Dock inte jag, vi hoppade studsmatta, satt ute, lyssna på gamla låtar osv. Jag gick och la mig klockan tre bredvid Fia.
Helt okej midsommarafton, det blir vad man gör det till. Min nya inställning.
Ikväll kommer det därimot bli helt jävla underbart.