Okej jag hatar inte alla er. Men det är fruktansvärt jobbigt att ni var tvungna att åka dit. Idag har jag varit på kupolen och kommit hem med endast en tidning och en cola. Lämnade tillbaka en kjol och köpte present till min kusin men inget till mig. Åt thaimat där och hittade ett par skor som jag tror att jag vill ha men kan inte bestämma mig. De är vita och grå med en klumpig vit klack och snörning från Bronx. Kostar typ 500 spänn. Får lön den 25 och ska ju till Stockholm då så egentligen borde jag vänta tills dess men jag vill gå omkring i dem där skorna nu.
Imorgon ska jag jobba och ända tills torsdag. Dör. Har ioförsig inte lika ont i halsen längre men det är ju endå en stor påfrestning på kroppen om man är förskyld. Sydde en kjol tidigare men hade inget resårband hemma så det blir inte att ha på sig den imorn. Jag har också färgat håret = noll resultat. Eller okej, någon konstig orange ton finns i min hårbotten men annars inget. Vet inte vad jag ska göra med mitt hår alltså. Sedan gick jag och mamma på sex and the city. Den var lika bra den här gången fast jag grät inte lika mycket. Bra på tre ställen där det är som värst.
Funderar på att lägga mig men kommer troligtvis inte göra det.
Mamma och pappa har ockuperat tvn som dem jämt gör. Är sur på båda. Har vart det hela dagen. Först sa mamma att bara hon och jag skulle åka till kupolen och handla = fika, få saker, inte stressa. Men nej då skulle hon bjuda med pappa så att hela dagen vart: stressa runt i affärerna, inte få något alls och känna mig ensam. Sedan skulle hon färga håret på mig, då ringde farmor och hon satt och pratade med henne så jag fick färga själv. Tack vare det missade vi vår bokning på bion och då tvingade hon mig att cykla ensam ner till bion och ställa mig i en 15-meters kö av stojande barn som skulle se narnia. Jag kokade. Mamma kom precis när jag var framme vid kassan, hon var typ sur för att jag var sur och då vart jag ännu mer sur och orkade inte prata med henne. Ibland hatar jag henne. Men oftast inte utan hatet fastnar istället på pappa. Hur han fokuserar på att alltid nedvärdera mig och få mig att känna mig som ett litet bra. Att ingen är bra nog, inget jag gör blir bra och att jag inte är något speciellt. Det handlar inte om orden han säger utan hur han säger dem, hur han ser på mig och sakerna han gör. Orkar inte prata om honom. Eller mig. Eller mamma.
Min hals kliar, jag vill gråta en flod och allt känns lite hopplöst just nu.
Mitt rum ser ut som en soptipp. Kläder ligger i högar, Tidningsurklipp från olika tidningar, anteckningsböcker, pennor, papper, sladdar, tidningar, påsar, väskor, lådor, krämer, skor osv. JAG ORKAR INGENTING.
Sommaren är snart slut och jag orkar inte mer, baja bajs bajs bajs bajs.
Hejdå (Ni är elaka som inte kommenterar)