Idag dog min mormor. Vid circa 10 över sex fick jag reda på det. Jag är ensam hemma och har legat på ett iskallt golv och gråtit. Min mormor finns inte längre. Jag fattar det inte samtidigt som jag är ledsen för att hon inte finns. Det mest jobbiga är att jag vet att min morfar tar det så jävla hårt nu. Mamma, pappa och moster är där iallafall. Jag orkar inte ens tänka på det men jag vet att någonstans ligger min mormor och är död. Jag fick inte ens säga hejdå. Begravning, hennes saker, alla foton, alla minnen. Allt gör så satans ont just nu.