low point.
har inget jobb längre, det funkade inte.
för mig eller för dem. jag går i skolan och kan inte jobba 4 gånger i veckan.
det suger.
nu har jag inget jobb, inga pengar och fortfarande inga kläder, skor eller väskor.
jag ska åka utomlands, gå på peace and love och kanske på någon mer festival.
jag har 0 kronor. har tillomed en skuld på 36 kr på mitt konto.
hur ska jag klara detta?
bajskorv.
ska skriva ett cv och mamma ska kolla om hon känner någon jag kan få jobba hos.
kasf<iorgrhughruighrtgu
har ni ett jobb till mig, ring!

det känns som att min blogg är väldigt opopulär och det är något fel så jag kan inte lägga in min header.

igår kom jag på mitt livs filosofi. allt vart plötsligt så klart och jag förstod allt.
livet är en fest, det vet alla. men själva grejen är att det finns bara en del människor som kommer in på festen. jag är inte en av dem.
jag är en av dem som står i kön utanför och väntar och väntar men jag får aldrig komma in.
det finns ett visst antal som är med på listan och har varit de hela sina liv, de går bara rakt in.
sedan finns de en del kommer in på festen för att de är så jävla snygga eller för att de kommer i rätt sällskap.
en del kommer in på festen av en ren slump, tur.
sedan finns det några andra. resten, de som inte kommer in.
vi som står och väntar på något som aldrig kommer. frågan är bara: när ska vi fatta att vi inte kommer in och att det är lika bra att gå hem istället?

smart eller hur?