jag har tänkt på en sak; ja trivs ganska bra i min kropp nu.
under hela min uppväxt har folk frågat om ja har någon ätstörning eller om ja inte får någon mat hemma.
efter ett tag blev det ganska jobbigt. bara för att jag har en bra ämnesomsättning så betyder de inte att ja är undernärd.
faktiskt så är det lika jobbigt att vara underviktig som att vara överviktig.
smeknamn som 'pinnen' hörde jag ganska ofta, jag hittade aldrig några kläder, gick aldrig i t-shirt eller linne och på vintern hade jag alltid typ 4 långkalsonger på mig så de skulle se ut som att ja hade lite tjockare ben.
nu struntar ja faktiskt helt i om folk tror att det är något fel på mig.
ja ser ut som jag gör och visst de kan fortfarande vara jobbigt när folk kommenterar min vikt och hur ja ser ut pga. att ja har blivit retad för det tidigare men det är inget jag tänker på dagligen.

idag kan ja t.ex. ångra att jag opererade mina öron. jag gjorde det bara för att folk kommenterade dem.
jag hade inga problem med att mina öron stod ut lite men de hade tydligen många andra.
jag fick stå ut med en ganska smärtsam operation för att jag inte skulle behöva höra någon kommentera dem.
de är ganska bisarrt.

jag hatar att bli så här 'djup' men va fan, det är fel.