But I wanted to stay

Visst är det konstigt att vissa dagar bara känns på ett speciellt sätt från början?
Direkt när man vaknar så kan man känna: SHIT JAG VILL DÖ/ ÅH VAD JAG ÄR KÄR I DAG/ JAG SKULLE KUNNA SPRINGA EN MIL FÖR JAG ÄR SÅ GLAD/ BUHU NU LIGGER JAG KVAR HÄR/ FAN DEN DÄR FITTAN BORDE DÖ!
Eller så känner man ingenting och då vet man att dagen blir till ingenting. Vaknade lite så idag, inte glad, ledsen, arg eller kär. Fram tills 10 minuter sedan accepterade jag att dagen skulle bli lite sisådär. MEN! Nu har jag kommit på att en känsla inte ska få sabba denna dag. Jag satte på musik, klädde på mig ett linne och satte mig och skrev och har nu bestämt att denna dag ska vara släng-dig-i-väggen-rolig. Jag ska till Dala-Järna och fira två av mina vänner och ska åka om en timme typ, därför borde ja sminka mig och så strax, tänkte bara skriva ett litet kort inlägg.

Igår kom Fia och Antonia hit och drack te, vi satt lite vid datorn och sedan åkte vi till statiol 24 vid typ 00.00 och sedan till kolonilotterna och spelade kubb med Tobbe Ante och dom. Sedan gick vi hem och såg film. Somna typ 4. Jobbade tidigare på dagen, gick ganska bra faktiskt.
Imorgon kommer jag ge er världens lättaste och godaste recept
Tills dess, puss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0