Nu är jag hemma igen, kom till Agnes igår vid typ halv 4 och då gick vi på stan och sånt till klockan fem. Jag vart glad när vi handlade på affären och jag fick tillbaka en hundring istället för en tjuga. Dessutom snodde jag ett silverhjärta till Agnes på Mique. Det lät så kriminellt det där men saken är den att hjärtat var i plast, circa 1.5 cm i diameter och låg i ett glas. Vi hyrde tre filmer också. När vi kom till Agnes hängde vi på hennes rum och jag rotade i hennes garderob och tog kort med hennes kamera. Sedan åt vi as god mat med hennes familj. Vi såg en av filmerna först och sedan hämtade vi te osv. till filmen efter. Den filmen sög. Den var bara konstig och typ 68 timmar lång. Jag somnade nästan hela tiden. Iallafall bestämde vi oss för att sova då. Under natten hade jag tydligen hostat och andats konstigt så att Agnes mamma hade hört det. Hon och Agnes väckte mig och jag fick någon mysig morfin-medicin som gjorde att jag låg helt stinna och glodde på ingenting i typ en timme tills jag somnade. Vi vakna, åt frukost och såg sista filmen som var med hon Audrey Toutou eller något sånt. En långvarig förlovning. Fint. Vi drack kaffe med mandellängd och fil med müsli. Vi åkte till stan, kollade på tyg till våra klänningar som Agnes ska sy och gick lite till på stan. Sedan gick jag på tåget. Läste en bok jag lånat av Agnes, åt naturchips, drack pressbyrån-kaffe och fick tillbaka en tia för mycket för tågbiljetten. Dock inte för att hon räkna fel utan för den enkla anledningen att hon inte hade någon tia så jag fick en tjuga istället.
Nu har jag bråkat med mamma och pappa, duschat och sedan kollat på gamla bilder på mormor vilket resulterade i att jag grät en skvätt också.
Nu ska jag till Petra och äta med henne och Linda. Jag ska bringa efterrätt så jag måste köpa något innan jag åker dit.
Jag ber om ursäkt för att det är kallt och regnar, jag bad om att det skulle bli sämre väder så att jag skulle få ha mina nya byxor..
Långt inlägg. Jag kanske inte kan gå på begravningen och det gör så jävla ont i hjärtat, magen och huvudet. Jag vill dit så jävla mycket men antagligen är det då vi är utomlands och tydligen kan ingen ta någon hänsyn till att jag, hennes barnbarn vill vara med. Det går inte att flytta på resan liksom men bagravningen får man ju bestämma själv när man vill ha. Åh jag blir så frustrerad att ingen har tänkt på mig något alls de senaste dagarna. Frågade mina föräldrar hur jag mådde när jag fick reda på det och satt ensam hemma? Frågade dem om jag klarade mig? Frågade dem om jag hade mat hemma? Nej. Det enda dem sa var: Vi stannar ett par dagar längre, ta ut soporna och vattna blommorna.
Hejdå.