Just put a hand on my mouth

En nattlig ångest har börjat knaga nere i magtrakterna. Mycket "men tänk om"-tankar och jag undrar varför det antingen måste gå jättelångsamt eller superdupersnabbt. Som nu när det går FÖR snabbt. Är det för att kompensera alla år av stillastående tid? Och jag är rädd för allting helt plötsligt. Jag tyckte att jag kommit så fruktansvärt långt bara på några månader. Det får inte falla tillbaka. Nu händer liksom livet och jag borde bara hoppa på tåget på riktigt istället för att undra, tänka och blablabla. Försöka vara lycklig istället liksom. Ska ju göra värsta grejen.
Jag skrev i min dagbok för några år sedan "när du har sett allt blir du fri". Så det är det jag ska göra nu. Rå.
PALLA VARA EN JÄVLA DRAMA QUEEN.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0