Ja idag är det ju 11/11/11. Det kom jag på 11.47. Och så insåg jag att jag hade missat 11:11 och det skulle aldrig mer hända och jag fick smått panik. Och sen blev jag rädd och tänkte på alla ögonblick som jag missat och alla som hade passerat helt utan att jag märkt något. Och alla som känner mig vet ju vilka problem jag har med det där. Jag är besatt av att komma ihåg allting jag gör. Alla mina minnen måste stanna kvar i huvudet. Jag lägger ner mer tid och energi på att spara händelser i mitt huvud än att uppleva nya saker. Det är som en sjukdom. Jag sparar kvitton, lappar, biljetter, skriver ner ord i telefonen, godispapper, kan inte radera en enda bild på datorn, drömmer mardrömmar om att jag skulle tappa minnet. Jag önskar att någon kunde filma mig, varenda sekund hela mitt liv. Då skulle jag slippa tänka på det här hela tiden.