Jaaaa jag pysslade lite hemma på fredagen när jag vaknade och städade upp efter en veckas ff. Gjorde mig klar och välkomnade pappa hem. Och så kom Frida och Petra i några minuter och sa hej, puss. Sen cyklade jag till bussen och fick STÅ hela vägen till Borlänge. Min rygg protesterade. Kom fram och handlade en iskaffe och en snickers och peppade utav bara helvete för Filip och Fredrik. Gick dit själv, ser kön och vill dö. Den är seriöst mer än 200 meter lång och det står säkert 300 människor där. Ställde mig sist i kön och fick rådet av en vakt att gå ur, eftersom att jag inte skulle komma in. Punkt slut. Men nej jag stod och stod och stod och kön blev mindre men sen var det fullsatt. Lite folk gick och sen helt plöstligt började de ta in fler och så var jag plötsligt inne. En av de tio sista. Sen skrattade jag konstant i en timme. Bäst i världen.

Var hög på livet och gick till Säkert! för att möta Jonna, Anna, Elisabet etc. Men en stund senare begav jag mig mot Marcus. Svepte vin och redbull+vodka (fast det var egentligen hembränt hahahaha. DÖR. Första gången i livet jag drack hb). Vi skulle se Those dancing days, Daniel Adams Ray och Bob Dylan. Det slutade med att vi såg en låt av Bob Dylan. Men vi hade kul. Gick tillbaka till Marcus och drack med han och Hagge. Jag förlorade en Tetrismatch och var tvungen att stå i jägarposition (Ni vet när man sitter mot en vägg med benen i 90 graders vinkel) i en minut. Mindre roligt. Men jag var full och pepp. Så såg vi Håkan Hellström och han avslutade allt så himla fint. Dock undrade jag hela konserten över varför han hade satt på sig en svart transparent v-ringad tshirt. Så fel.

Blablabla vi hängde runt lite eller vad man nu gör, kom hem till Marcus vid halv tre och lyckades somna in vid tre tror jag. Och sen upp fyra timmar senare. Ska aldrig, ALDRIG, jobba som funktionär igen. Lova mig att ni kommer hindra mig om jag någonsin pratar om att göra det igen. DET SUGER. Åtta timmars smärta. Åt litervis av mjukglass och klunkade kaffe som aldrig förr. Snodde med mig massa remmar, inte för att jag gillar remmar, utan för att bara utnyttja sitationen så mycket som jag kunde. Sen var det slut. Campingen var det vidrigaste jag har sett. Den här festivalen blir bara dräggigare och dräggigare. Folk har inga gränser längre. Det är äckligt hur människor kan åka dit bara för att supa, de vill inte ens se något band, de vill bara vara så jävla fulla som dem bara kan och ligga och skämma ut sig och vara attention whores.

Bäst: Deadmau5, Filip&Fredrik, Style of eye och M.I.A

Sämst: Bob Dylan.