I never thought

Känns som att det enda jag skriver om är hur jävla stressad och nervös jag är. För det är typ det enda jag tänker på just nu. Har riktig jävla ångest och vill att någon ska planera allting åt mig, packa min väska och sätta mig på planet. Men det går ju inte. Så imorgon är det typ stora-paniken-dagen.
Var hos Emelie ikväll med Petra, åt tacos som Daniel hade lagat och det var typ bäst. Sen kollade vi på Solsidan och början av en film. Jag somnade. Sen kom Frida och skulle hämta oss, så då fick vi säga hejdå till Emelie och det var jättesorgligt.
Vi åkte till Sofia och drack te med henne och Marcus. Det var mysigt! Och sen kände jag för första gången att jag verkligen ska lämna allting nu. Och sen när Frida skjutsade hem mig insåg jag att nästa gång jag träffar henne är i Phuket. Då satt vi alla tre och typ skrattade och nästan grät på samma gång.
Igår hade jag avskedsfest här hemma hos mig med Frida och Petra och massor av vänner + nytt folk. Det var hur kul som helst. Vi hade gjort en rätt avslöjande tipspromenad som sen var för avancerad för att rätta, och det spilldes rödvin på mattor och i soffan och jag tror att jag satt och log större delen av tiden. Sen fick jag skjuts ner på stan av Olsson tillsammans med Tove, Jonna, Anna och Hanna. Vi ställde oss i kön till Etage som var det längsta jag har sett. Jag blev inklämd längst in mot väggen hela vägen och en timme senare var jag inne. Inte alls speciellt kul. Sen gick vi in och dansade, drack öl och tittade på Rebecca, Fiona och Adrian Lux. Det var fett. Tillomed så att två tjejer svimmade. Sen kom vi ut och jag hade ingen hemnyckel för den hade jag gett till Petra. Så ja köpte pizza med Hanna och Jonna och gick hem till Hanna. Där hittade vi Anna och Anders. Sen kom Ted också och så satt vi och käkade och skrattade tills jag dog av trötthet och somnade.
Idag var det dock inte lika kul. Vinfläckar överallt och salt över hela golvet, tusen vinglas och burkar, kladd och möbler som inte stod där dem skulle. Och så världens baksmälla på det. Men jag ska inte klaga. Det var värt det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0