Och sen tänker jag för mycket som vanligt. Och har inte tid för någonting och vill krypa ihop till någonting som får plats under kudden. För att gömma mig eller för att vara för liten för att förstå något. Önskar att varje minut kunde multipliceras med hundra. Då skulle jag hinna andas och göra det jag vill och leva. Eller kanske bara orka lite mer. Idag sov jag på tåget till skolan och somnade på vägen hem utan att jag märkte det. Mot en hård stålkant, så trött var jag. Och endå hade jag sovit 7 timmar. 10 timmar natten innan. Vet inte vad det är som tar min energi riktigt. I skolan blev jag påmind om att vi ska helst skriva loggbok varje dag, göra miljoner modeskisser och plaggskisser och moodboards osv. Sånt som är roligt egentligen blir liksom bara skitjobbigt och allmänt jävla skit tråkigt. Bara för att jag måste göra det. Och jag hatar att gnälla och klaga och vara dryg. Men det känns som att det jag ska hinna med innan utställningen aldrig kommer gå. Aldrig. Vill anställa någon som syr allt åt mig, en som gör mina företagsekonomiarbeten och sen kan jag göra resten. Men icke. Bldsafhsdgfr ska sova nu.