Kom ge mig världen

Göteborg kan vi ta först. Iallafall en bit av det, skriver ju som vanligt överdrivet långt om saker som normalt skulle få plats i en mening. Men iallafall.
Jag åkte tidigt tidigt på morgonen och satte mig på tåget, somnade ganska snabbt för jag hade min nackkudde som är bäst i världen. Sen vaknade jag när vi nästan var framme i Stockholm, där skulle jag vara i en och en halv timme så jag drack kaffe och läste tidning på ett kafé. Gick till spår 11 för att vänta på mitt tåg. Där skrev jag det här i min anteckningsbok:
"Nu snöar det kristaller från himlen. Centralen skimrar och barn leker i fallande glitter. Det kanske är solen eller så är det ett torsdagsmirakel"

På tåget pratade jag i telefon med Linda, åt en jätte god macka mamma hade gjort, drack cola, läste och lyssnade på musik. Det var en bra resa. I Göteborg lyste solen ännu starkare och jag gick till nordstan men kände mig mest i vägen men min väska. Så jag satte mig och drack kaffe tills Frida ringde och jag mötte henne vid bussen. Det var fint, vi gick och fikade och sen åkte vi hem till henne. Åt mat och spelade tp på tvspel, Räven vann första gången och jag andra. Vi lyssnade på musik och jag gav försenade julklappar till Frida och vi somnade rätt tidigt.

Fredagen började med dusch, frukost och sen gå mot bussen. Sen buss igen till Rävisens skola, där var det fint och mysigt och sen målade vi av hennes klasskamrat Henri med akrylfärg. Min blev sådär. Vi åt mumsig soppa och målade mer tills klockan var kanske tre eller något sånt. Då åkte vi in till stan igen och gick på myrorna osv. Spelar egentligen ingen roll vad man gör i Göteborg för allt är så himla bra endå.

Kommentarer
Postat av: psychofox

älskar allt & speciellt sista meningen för jag inbillar mig att det inte bara är Göteborg i sig som gör allt så himla bra utan att jag kanske möjligtvis påverkar det litelite till det bättre?



men. jag saknar "det här skrev jag i min anteckningsbok:" för jag tror att du skrev något annat än att du pratade med Linda i telefon. fast. det kanske är jag som inbillar mig igen.

2010-03-11 @ 22:16:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0