Ibland när man saknar extra mycket kan man hitta ett mail i sin inkorg. Ett sånt mail som verkligen behövs och som gör att synen blir suddig av tårar samtidigt som man måste skratta. Och den man saknar skriver att man inte får glömma bort den, att man inte får glömma bort att sakna. Och man själv har varit lika rädd att den andra ska göra samma sak. Fast egentligen inte, man vet ju. Och det är den finaste vänskapen. Den som inte behöver ord, man bara vet.