Jag har en spelningslista där det finns låtar som jag älskar mer än mycket annat i den här gråa snöiga världen. Låtar som gör att man mår dåligt för att dem är precis sådär nära hjärtat. Och även om man måste gråta så är det på något underligt sätt värt det, fast otroligt utmattande såklart. Den spelningslistan spelar jag bara någon gång i månaden för att inte ha sönder någon, idag är sista dagen i februari och jag har satt på den och det växer ett monster i min mage. Har ingen aning om det här ses som självdestruktivt men antar det, när man har mått så dåligt så länge blir man van av monstren och känner sig lite tom utan dem. Men jag kan leva med att må ganska bra alla dagar i månaden utom en. Nu ska jag blöda lite mer.