Into my heart of Manhattan

Jag blir aldrig bra på att gå upp på morgnarna. Jag är alltid lika trött och det spelar ingen roll hur mycket jag sover. Repeatar A lack of color den här morgonen, dricker inte kaffe, säger hej och godmorgon till pappa som kommit hem från Litauen inatt, puttar lite på min bror så han ska vakna och snart skjutsa oss, tar ibumetin och mina vitaminer för att bli smärtfri och pigg, tittar på min äckligt tjocka kalender som är fylld av konstiga och bra och onödiga och fina lappar, inser att min klänning är alldeles för urringad och min bh syns, tittar på termometern och blir glad att det endast är tre minus. Nu har jag bråttom. Hejdå!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0