Dagar som den här. Jag orkar inte. Har helt tappat lusten på att gör allt. Vill ligga apatisk i min säng och inte veta något annat än jag själv, just där och då. Vill växla mellan att läsa mina böcker och att sova. Vill inte veta att ni finns. Vill inte veta att allting har ett slut. Att allting egentligen är skit. Önskar att jag kunde radera minnet av allt utanför mitt rum. Det gör för ont att minnas. Att känna. Dagar som den här har man samma låt på repeat. Man dricker kopp efter kopp med lite för stark kaffe och man sneglar ut på en grå himmel och önskar, önskar att det verkligen fanns någonting bra i den här världen. Att solen bara kunde titta fram och ge hopp.
''Jag lämnar den här platsen och det finns ingenting jag planerar att ta med mig, bara du. Bara du. Bara du.''
Och isen blir bara tunnare för var ord vi säger. Jag vill skrika hjälp men jag vet inte vad någon ska kunna göra. Det finns ju inget att göra eftersom att det är så här det är. Bit ihop. Stå ut. Orka.