Du har så kalla fingrar. På vintern kan du ibland dra dem längs min rygg så det ilade i hela kroppen. Eller du brukade göra det. Du kunde ibland ställa dig upp framför mig och se mig i ögonen tills jag inte klarade längre och såg bort, det blev så intensivt. Nu önskar jag att jag aldrig hade dragit bort blicken. Jag älskade hur du alltid ville se på stjärnorna på natten, du kunde dra ut en madrass på balkongen och ligga där hela natten. Du tände alltid två cigaretter samtidigt och gav alltid en till mig och behöll en själv. Och ibland kom du hem med en ny krukväxt som vi skulle glömma bort att vattna efter 3 veckor. Och vi visste båda hur envis den andra var. Hur vi båda ville ligga på höger sida och hur det alltid slutade med att vi låg ovanpå varandra istället. På höger sida. Nu skulle jag göra vad som helst för att ligga på vänster sida, bara du låg på den högra. Vi skulle åka utomlands på hösten, där det fläktade varmt och ölen kostade mindre än 5 kronor. Vi skulle bada i solnedgången och jag skulle ha på mig min nya klänning. Du brukade nynna på gamla låtar och jag brukade tjata om att du skulle slänga dina strumpor i tvätten i stället för på golvet. Jag önskar att jag aldrig hade sagt så. Då kanske du hade stannat.

(Ej novell. Bara påhitt)