It is not easy being born in space

Det känns som att alla tar mig för givet. Alla tror att jag mår bra och är glad så då är det ingen som behöver bry sig om mig mer. Alla tar för givet att jag inte tar åt mig när man säger lite för elaka saker, alla tror att jag är en sådan person som klarar av alla motgångar och inte bryr mig om att allt runt omkring mig suger.
Jag presterar inte så bra som jag kan i skolan. Jag har ingen pojkvän, inte ens lite. Mina vänner känns så fruktansvärt långt bort och jag vet att det delvis är mitt fel. Min pappa är som han alltid har varit, opappig. Min mamma ser inte det jag vill att hon ska se, hon ser bara det hon vill se. Jag bara klagar för mig själv. Om jag säger något högt lyckas jag alltid säga det på ett skämtaktikt sätt så ingen uppmärksammar att jag i själva verket mår dåligt.
Jag säger det inte högt, hur skulle någon i världen kunna veta hur jag mår?
- Hur mår du?
- Jag mår bra (JAG MÅR SÅ JÄÄÄÄÄÄVLA DÅLIGT, JAG VILL DÖ FATTAR DU!?)
- Säkert?
- Ja det är säkert (MEN HÖRDE DU DÅLIGT? JAG MÅR PISS!)

Kommentarer
Postat av: Anonym



älskar dig <3

2008-06-13 @ 08:27:55
Postat av: eine kleine räuven

jag älskar dig, ska krama allt bra om någon dag

eller, åtminstone lite bättre. pussipusspuss

2008-06-13 @ 22:57:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0