Hurtful eller något annat som låter emo

Iland känns det som att jag inte har tid att andas. Känns som att man inte hinner med det, det är viktigare med andra saker. Speciellt att stressa. Stressar över saker jag måååååste göra men som jag endå inte gör för att jag mår så dåligt. Måste typ lägga mig ner i fosterställning och se in i väggen ett tag så att alla tankar försvinner, för jag orkar inte annars. Och eftersom att min hjärna inte klarar av stressen glömmer den sakerna åt mig och det här är faktiskt sant, vi har läst om det på psykologin och jag glömmer saker oavsiktligt. Sen när jag kommer på vad jag har glömt är det oftast försent eller så är det precis innan och allt blir panik och kaos och jag dör. Nästan iallafall. Känns som att man går sönder pytte lite i taget, inte så där sönder så man skriker "JAG ÄR TRASIG", utan mer utan anledning, kroppen klarar inte av det fysiskt eller psykiskt. Man bryts ned. Kanske byggs man upp senare, eller så gör man inte det. Vad händer om man aldrig blir den samma? Vad händer om hela ens självbild bara försvinner till någonting man inte har en aning om, slutar man lära känna sig själv då? Ni måste tro att jag är hög. Det är jag inte. Sömnbrist troligtvis.
Jag har druckit en del cola idag. En del kaffe. En del bailys. En del baby bell. Jag älskar baby bell. Popcorn åt jag också, med sånt där butter-hälla-på-grejs. Anyways så åker jag till Eskilstuna imorgon och kommer hem på söndag. Känner mig inte beredd på att var social med släkten och äta julmat och hela den grejen. Vill ligga i soffan istället. Och för en gångs skull inte göra någonting alls.
HSIHFSUFHDFUISGFUSGFREUISHU jag är trött, det är inte synd om mig. Inte!!!

Kommentarer
Postat av: jonna

detsamma älskling <3 ja, du jag och sara ses på tisdag?

2008-12-20 @ 17:42:24
URL: http://virrvarrr.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0