you are driving me home

alla som läser min blogg känner nog igen mina inlägg med meningslösa ord som man aldrig fattar.
för att jag inte fattar, när jag skriver om känslor. för privata saker. egentligen vet jag inte varför jag skriver ner det allra jobbigaste här och inte i min dagbok. då skulle ni slippa läsa inlägg som inte en människa kan förstå.
men det är så jag fungerar iallafall.
idag är jag likadan. jag skakar, gör gråt-ljud men jag gråter inte, lyssnar på för hög musik, kan inte tänka eller prata. vet bara att jag är sjukt förvirrad. och lite smått värdelös. man jag har slutat bry mig om hur jag är och så, för jag kan inte ändra på mig. jag har försökt, det går inte. jag är samma jag hela tiden. även om det enda jag vill är att inte vara det.
att vakna med samma person i huvudet jämt jämt jämt jämt.
att ha samma darrande klump i magen som gör att jag vill slå mig själv gul och blå.
jag vill så mycket men det går inte.
jag är bra på vissa saker, bra på att vara rädd, vara bra på att inte våga, vara bra på att tycka illa om mig själv, vara bra på att ha ångest jämt, vara bra på att vara ingen alls och jag är världsbäst på att vara osynlig.
jag borde få ett diplom för det.

nu är jag betydligt mer förvirrad än vad jag brukar vara, för igår så vart det helt cp. jag var som vanligt, stina.
du var som vanligt, du. och allt var som det fhksfrugrghyre alltid är.
jag hatar falun, hatar samma människor och hatar att vara jag.
hejdå!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0